plans

ok, tomorrow me and rachel are leaving for cairns, where we will spend a good week checking out awesomeities like the GREAT BARRIER REEF and also other things such as tropical rainforest and a whole day tour to different food plantations. my main concern right now is, as usual when it comes to traveling, that i will miss the flight. i am sure most of you are familiar with this feeling. other fears include:

- the hostel has misplaced our booking somehow, and is now full, and all other hostels are also full
- not waking up and missing tours that meet up in the morning
- not being able to get to the airport for our 6 am flight on the 26th. yes, we have a flight on boxing day that leaves at 6.00 am super-sharp. but it was cheap! and pretty much the only flight still available on that day when we finally got around to booking.

after cairns we will fly to brisbane on said flight, from where we will take the train to woodford for the woodford folk festival, which lasts until the 2nd. then, two days with rachel's grandma in brisbane, then home on the evening of the 5th and sleep for a while before going to see the mountain goats IN CONCERT. my use of capitals is heavily influenced by ryan north, if you do not know who this is, please click the link to your left that says "dinosaur comics". happiness will follow.

that's it for now. gotta go pack.

all of the evils of this town

for barbecue reasons i went out to rachel's parents last weekend, barbecueing some ever-so-funny-looking veggie sausages and eating a salad with top players such as mango and honey-roasted macadamia nuts. good times! but it is not really the point of this post. on the way back, we were going to catch the usual train to the city, but alas, repairs and improvements were being made on the train tracks and there were replacement buses that were very slow (but air-conditioned). on the bus, a guy started talking to me, first asking how long the bus would go, then the usual where i'm from and then, after a while, we pass a hospital and he says "see that, that's windsor hospital, i have to go there". silence. "i've got cancer, but i won't do the chemo cause i saw how it hurt and killed my dad". he then talks about how he would be alright with dying, but that it would just kill his mom. then he starts crying.

i won't say that it's something about australians and being open, because he was actually irish, i'll just stick with the fact that i don't think any stranger has been that open and honest with me before, and i'm sure i'd never be. we go on to talk about music and he asks me about alex harvey, jim morrison, jethro tull and a lot of other old rock bands that i sometimes know and sometimes don't know. he starts talking about his junkie life and hows he's wasted his whole life on drugs and how they've taken everything from him - money, house, wife and screwed with his brain, how he's been in mental hospitals, had paranoia and some of the worst things he did while on drugs. i feel genuinely sorry for him and think that life certainly isn't fair and an easy thing, and how this guy is just beyond any hope. life wrecked by drug addictions and terminal lung cancer, hard to top that for bad situation. i think that he's just incredibly strong to be able to deal with that and not be ashamed of it and talk about it. when strangers start talking to me on buses i usually get very uncomfortable, but i'm genuinely happy that this guy did and it made my day an interesting one instead of an annoying one spent on a slow bus because the trains were cancelled.

also, this is the second person i've met here that's got terminal lung cancer and decided not to get it treated. chances of treatment success are pretty low, and it's very painful. so please, people i love and care about, don't smoke.

peter and the dream of horses

yesterday it was melbourne cup day, which is the day when people on horses get more attention than any other people in this nation. except possibly people with extravagant hats glued (or at least so it appears) to one side of their head, coupled with expensive, often extravagant and almost exclusively horribly looking clothing. this is because the powers that be are not stupid and have created something for the women to do when the men waste their money on betting. and yes, that sounded very sexist and is not really true anymore (rachel was certainly more uppity about betting than me and i saw several reports on fashion contests for men at the race track), so maybe you should disregard that statement. attribute it to the overly cynical part of me.

the race this year was won by japanese horse "delta blues" closely followed by "pop rock", also japanese and the horse i decided to place my hard-earned $$$ on. i won a whopping $4.20. i also bet on another horse for both win and place and my total betting expenses were $8, but hey, a $4.20 win is still a $4.20 win.

that's all i got for now. another day, another quintessential australian experience experienced.

everything's coming up zoidberg

my life is thoroughly unexciting. however, that never stopped people from updating their blogs and shan't stop me.

i am in sydney and it is somewhere between vancouver and lund. minor differences at best, such as the vegemite selection in the supermarket, the mysterious absence of black beans and the ubiquity of very small lizards. in vancouver it was the ubiquity of normal-sized squirrels, in lund it's...people on bikes. (side note: in minneapolis last summer, i borrowed betsy's bike one day to speed up my exploration of the neighborhood. funny thing was, there was never anywhere to park the bike. not a single bike stall graced my eyesight over the day and i was forced to chain the bike to various road signs and such. i am not mentioning this to reinforce the cultural stereotypes of americans, it's just that i really like bikes.)

i have seen weird animals. they were cool. previous to this journey, my only encounter with the platypus was in the south park episode where kenny turns into a duck-billed platypus (which, on a side note, is a tautology as far as i can tell), but now i have seen them for real and fellas, they are the shiz-nitz. an egg-laying mammal with a duck-bill and waterproof fur that searches for food in the water with electrical sensors AND has got poison in the back claws! i may not know much, but i know that it totally kicks the kronhjort's ass. and it does it so much that i had to get a platypus plush toy. does it rock? do you even need to ask?

there are also other very cool animals, including but not limited to: wallaby, echidna, wombat, bilby, cassowary, emu and of course the ever-so-loveable kangaroo.

the echidna is a very hip and stylish animal, similar to the hedgehog but with a hipper and more stylish snout, and some additional curl-up-to-a-ball capabilities. i really like hedgehogs so with the echidna it was love at first sight.

also, we have cats. the guy who has the house we're renting a room (or, more correctly, a granny flat) in is one of the biggest cat-fans to ever grace god's green earth and has three of the nicest cats ever. i'm slightly allergic to cats, but as long as they are kept outside the room and i don't touch my eyes with my hands after patting them, things are working out. i like cats. and if you for some reason doubt my statement that graeme, the owner, is a rather large fan of cats, here's a little story: about when i arrived, he started to become really sick. coughs and blood clots and other nasty things making it tough for him to walk and fatigued and other less than stellar things. after a couple runs to the doctor he was finally admitted and stayed there for a week and a half or so. we were planning to visit, but before we got there rachel got a call where he asked if the cats were okay, rachel asked how he was, he said that he had lung cancer and had decided not to get it treated and the doctors were giving him four months. but he just called to make sure the cats were okay.

he's home now, he's gotten an oxygen-making machine and his family has come over from britain and thailand. it's been nice to have some people in the house, when he went in to hospital it was just us and the cats and it's just not enough for a house that could easily fit three or four more persons. i think it will be pretty horrible when he starts getting worse, i don't like death but i hope i can handle it alright. he will most likely die while in the house and either me or rachel will be the first one noticing. death's a natural part of life and all that, but it's still pretty crap.

so anyways.

i got a job. it's a pretty nice job, but doesn't pay that well. i'm translating health and safety information from english to swedish, and boy am i learning about parts of the body i never knew existed and illnesses i never wanted to know existed. it's pretty interesting and at least related to my degree in some way. it's also part time and work at my own pace, which is pretty good. the only thing that's bad is that i don't meet any people, i just sit on my own in a cafe or computer center all day.

ok, there's a guy making extremely irritating noises in a microphone now, so i am out of here.

you're wasting your life, wasting your life

another post about music. apparently music is a big part of my life. well, everyone who's been to my house knows that. this post is about music and memory; how a certain song or album makes you think of a past period in life because either you listened to that album a lot during that time, or something in the lyrics takes you back to a specific situation. i'm sure there are other ways that music evokes memories, but these are the two i've experienced recently.

when i was biking to work one day a few weeks ago, i was listening to the last song i put in ("leif erikson") on my mp3 player, and after that the player restarted from the first album, which happened to be a split album by ben gibbard and andrew kenny. the second i heard ben gibbard's voice in the first song, i was transported back to vancouver, back to walking home to my house in the dark after studying late or just taking late night walks. death cab for cutie had just released "plans" and i was sort of taking a liking to them. the album is a bit uneven, it has a few really good songs, but i still listened to it a lot because it seemed to fit walking home in the dark very well. and gibbard's voice is distinct, unmistakable once you've heard it, coupled with some nifty songwriting skills. and so, without realizing it until now, my brain had made the permanent connection of death cab for cutie <--> walking home at night in vancouver. it's a good memory, thinking about it makes me happy. even if things weren't going well on all fronts then, i still really liked vancouver and living there. and i like to be remembered about it, because it was my everyday life and i don't think about it that often, but very much don't want to forget about it, because it was an important part of my life. it was my life that fall.

second part. another day of biking to work. that was my main way of listening to music this summer, i knew it made i a traffic hazard, but the 20 minute bike ride to work was just too incredibly boring on its own after a week or so. i'd just read the review of the new tv on the radio album and decided to check it out, so it's in my mp3 player and it's good. i tried listening to them in vancouver but didn't quite fall for them, but the new album is good. and it's got this song called staring at the sun that has a line that's "standing in the sea, staring at the sun" that also instantly brought up a memory in my head. it's me in betsy's cabin in minnesota, somewhere north of minneapolis. we went there for a family reunion last august, before i went on to vancouver, and in the evening when most people had left the last bunch of us were playing cards and just talking and doing slightly random stuff. i wasn't really in a people mood that night, so i went down to the lake for a swim, but just ended up standing there staring. it was so beautiful and the water was warm and it was quiet and serene and intense and perfect. i stood there by myself for a long time, just staring, and went back two or three times later that night because i just had to have more of that perfect moment. so in addition to being a really good album, tv on the radio made me remember that. i'm glad i found it.

'tis the season

there's rain and thunder outside. i love rain. one of my favorite all time lines from a song is "the rain falls hard on a humdrum town".

i also like coffee a lot, so it should come as no surprise that another one of my favorite lines is "i can tell you taste like coffee, 'cause you look like rain". seriously, that line has it all.

the rain started falling hard while i was halfway to work, on my bike. i got insanely wet. wet pants. ("hey, wet pants! this isn't the women's auxiliary balloon corps!") so now i've borrowed a cover-all at work, which makes me stand out slightly. it's a smashing green color that just happens to match my shoes. i haven't been getting any funny comments at all. nosiree.

boom.

her rabid glow is like braille to the night

something about music.

music is a big part of my life. i have serious problems with silence. in my apartment, if it's not music it's radio coming from the speakers. it's always something. i'm a quiet-o-phobic. a noise polluter. i'm not sure what it is about music that makes it so important to me, but i think it's got something to do with the connection music-mood. music amplifies the mood and sometimes turns it around. music makes life seem more important, makes it matter more. and because i often try to match music to my mood, what i listen to varies a lot with time, but there are some bands i always come back to. two of them are interpol and mojave 3. interpol has high cred with the indie crowd, but mojave 3 is probably seen as a band that hasn't really contributed anything special. they are not my favorite bands, but for some reasons i've chosen them for my first music segment on the internet.

interpol. the mood interpol's music conveys can best be described as 'big city angst', which is close to what i feel sometimes. it makes me think of driving (and no, i don't have a license) in the dark or walking in the city in the dark and seeing all the lights. it's the beauty of sadness that so many artists and bands try to express, but almost exclusively fail. (side note: i like this beauty a lot, which is likely the reason i have such a soft spot for male depressing singer-songwriters as well). i'm currently listening to their song 'leif erikson' on repeat and it's not often i listen to songs on repeat. i'd say it's the third time it's happened, but i may be forgetting a song or two.

mojave 3. the mood mojave 3's music conveys can best be described as 'tired in the sunshine'. it's perfect for sunny days when you're too tired to do anything, which is a kind of day that comes along quite often. it's the music of having slept way too few hours and sitting in the sun with a cup of coffee and just staring. no stress, nothing that needs to be done, except finish that cup of coffee and brew another one. they're also insanely depressing at times, such as in the song 'she broke you so softly', which is possibly my favorite break-up song.

so there you have it. interpol and mojave 3 are two important parts of the soundtrack of my life. i'm not sure what you should do with this information, but that's the way it is.

idiot box

some erlend loe before i go to bed. unfortunately for all you english-speaking people out there, this text is not available in english. i suggest you hunt down your local publisher and force him or her, possibly at gunpoint, to translate erlend loe's collected writings into your language.

ur doppler.

"Förutom de illegala besöken hos Düsseldorf och ett par sällsynta turer till ICA på Ullevaal Stadion är det över sex månader sedan jag var i ett hus. Det ger absolut ingen mersmak. Jag går rastlöst omkring. Fyller ryggsäcken med verktyg och torrmat jag kan få användning av. Ser lite på teve, där det som vanligt är ett rikt utbud av tennismatcher och rekonstruerade brott och mer eller mindre fiktiva berättelser om människors gnat och tjat. Detta att se på teve blir för mig som ett uppslagsverk över varför jag inte tycker om folk. Teve är ett koncentrat av allt som är motbjudande med oss. Det som redan i verkligheten är svårt att försonas med av mänskliga egenskaper blir direkt grällt när det kommer på teve. Folk framstår som idioter. På teve skulle till och med jag ha framstått som en idiot."

over and out.

i'm so bored with the...

a short ventilation of frustration. no interesting musings on what really constitutes the human condition. no fascinating recaps of my journeys around the world. no defense of rain. just frustration. and possibly some anger.

i'm currently trying to get myself a ticket to that fine continent on the other side of the world, australia. see some opera houses, battle some dangerous animals, hear some interesting accents and most importantly, see that girl i love so much. why would anyone want to interfere with this noble endeavour? well, i don't know, but mr dentist and mrs insurance company sure seems to want to, by taking (what seems like) eternally long summer vacations. you see, i knocked a tooth out whilst practicing handball when i was 11 and the insurance ran out june 30th this year. aware of this, i went to mr dentist on the 19th of june for the necessary first check. he was then to send a proposed plan with estimated costs to mrs insurance company. when he did, he got no reply despite trying phone, e-mail and fax. after some investigation, i found out that the person who handled my case at the insurance company had quit. nice going, mrs insurance company. so in the end, my case ends up with a real person, although a couple of days after june 30th. i do not currently know if this will be a huge deal or not. so ok, we're in the beginning of july here, still plenty of time to get things done and teeth fixed, but no! suddenly, everyone goes on vacation until the beginning of august! and the dentist is on vacation until august 15th! and my case at mrs insurance company is currently with some dentist expert/consultant who just might be on vacation! i don't know! and i'm hoping to leave the country in six weeks! do you see my dilemma? do you see? i have booked a ticket, but the booking expires on tuesday and i'm afraid ticket prices will go up since it's not very far away in the future and tickets might be scarce. and i don't know what to do because everyone is on vacation and i can't get in touch with them.

ok, that was all i got. feel my pain. it's almost as bad as not having a home or money to buy food.

got my sunshine i'll get by

vi (<--kunglig pluralis) testar på engelska en gång.
we (<--majestic plural) will try english this time.

lund has been ridiculously hot this summer. it's been one hot day after another hot day, and then 15 straight hot days after that. then repeat the above scenario. now, i generally don't have a problem with hot days, when i was in japan i biked 25 minutes to school in 35-40 degrees every day and when i go to australia this fall, i expect X-TREME heat&sunshine. but, they're not supposed to be this hot and this plentiful in this part of the world. it makes me worry about, for example, the people in southern europe. if we have 35 degrees here, how hot must it not be for them! sunstroke's gotta be all over the place. next heat issue, when i complain about the heat and wish for rain at work, it's apparently an extremely provocative statement. the people at work are constantly talking about the weather and how it's going to get worse by the weekend and how that makes the weekend totally worthless and i just can't comprehend it. how can weather be so important to people? "oh no, the sun was all over the place when i was working but when i had two weeks of holiday it was mostly behind those clouds and so everything totally sucked." and people keep complaining that there's nothing to do if there's no sun. i wonder what they do the other nine months of the year when the season is non-summer. i mean seriously, if you're that dependent for sunshine to be happy with your life, maybe you should consider getting a hobby that can be done indoors. initial suggestions: reading, playing table hockey (which is good because it can be done both in- and outdoors! the ultimate sport! surely no other sport can do this!), ordering cookbooks over the internet. fun for the whole family!

i concede that sunshine makes you happier and more likely to do things and i do like sunshine when i'm biking home from work, because then it feels like there's still a lot of day left to do things with, but i really miss the rain from vancouver. rain 170 days a year, it's like heaven for me. and i can't believe so few other people like it. rain gets so much undeserved bashing. give me rain day in and day out, any day.

over and out. or not yet. i have to recap the funniest moment of the week, which was from a futurama episode, "spanish fry". in it, a scene from the robot soap opera "all my circuits" with the main protagonist, calculon, is shown. it is him screaming "nooooooooo!" in a garden, and next to him is a pirate grilling some hamburgers on a barbecue. the pirate does not say anything or interact with calculon in any way. that, my friends, is humor at the highest level.

song: mojave 3 - krazy koz.

oh yeah

på flyget hem läste jag douglas couplands nya bok, jpod. den handlar om sex programmerare och i ett avsnitt skriver de säljannonser om sig själva till e-bay. en av dem anger säljkategorin som "IT workers > Game junkies > Infinite sadness > I am the ghost of troubled Joe" och det är ju alltid så trevligt när man uppfattar en populärkulturell referens som nog går många förbi. Om inte textraden i låten (googla, alla gör det) i sig syftar på något annat, för då står jag ju här som en tönt och avslöjar min avsaknad av detaljkunskap.

salig röra

hemma. jetlag. förkylning. jobb. på väg att packa upp.

det är lite konstigt att vara hemma.

men mest bra.

men det är underligt hur allting som jag saknade när jag var i vancouver känns totalt ointressant just nu.

the the empty

tillbaka i nanaimo efter 2*19 timmar pa farja + 2*7 timmar pa buss. mycket resa. lite trott pa att resa nu. vandrarhemmet har ar det basta jag varit pa, men datorn kraschar varje gang jag forsoker logga in pa min mail. sa det kan vara lurigt att fa tag pa mig pa gmailen i nagra dagar nu. hellokitty finns dock fortfarande om man mot formodan skulle ha ett akut arende.

jag gar och fiskar

sitter for tillfallet pa norra anden av vancouver island, port hardy, ett litet stalle som man inte kan gora sa mycket mer an fiska pa. en 19-timmars farja som kryssar mellan oar och aker forbi allskons djurliv och fina utsikter avgar imorgon 06.00. man ska vara pa plats 2 timmar innan farjan avgar. farjan avgar 10 km fran port hardy. bussen avgar 03.30. det ar allt jag har att saga om den saken.

turen till yukon blir inte av, det var lite for daliga forbindelser och lite for dyrt och skulle ta lite for lang tid. vi vander tillbaka med samma farja nagra dagar senare och hanger pa vancouver island i en vecka eller sa, sen avslutar jag med en dag eller tva i vancouver innan jag satter mig pa planet hem.

i kanada har de en grym kaka, nanaimo bar, som jag maste lara mig baka. nanaimo ar en stad pa vancouver island som vi var i igar och de hade helt fantastiska bars. inget man vill leva utan, i tell you.

I expected the Rocky Mountains to be a little rockier than this

tillbaka fran klippiga bergen. good times. manga fina bilder som jag inte kan overfora till dator an. sett bjornar. gatt i grottor. paddlat kajak. inte hoppat fallskarm. mellanstopp i vancouver igen, forsoker planera en tur till yukon. transporterna gar inte sa ofta och tar lang tid. vi far se.

timbuktu säger det bättre än jag

jag drar.

(flyttar ut ur rummet idag. åker till klippiga bergen i en vecka eller så. sen vet jag inte. förlåt till alla som väntar på mail eller att jag ska höra av mig på annat sätt, "det har bara varit så mycket sista tiden". alldeles för mycket att göra för lilla mig. i'll be in touch.)

may on the west coast

jag pratade med min professor i geokemi igår, för att höra om han hade något bra projekt där jag kunde få vara med på ett hörn och göra exjobb. han är involverad i forskning kring arsenik i grundvattnet i bangladesh (se t.ex. här) och jag tyckte att det verkade väldans intressant och angeläget. först när jag frågade sa han "we're going to india on saturday" och berättade även om några andra grejor han höll på med, nån gruva i peru och nåt projekt i afrika, sen nästa dag så sa han "yeah, I think I've got a study for a guy like you". och jag har hookat louise i min klass som exjobbspartner, så om vi bara lyckas plita ned en hyfsad ansökan om SIDA-bidrag så ser det ut som om vi drar till sydasien och analyserar grundvatten någon gång nästa år. fenomenalt!

rachel är bortrest i en vecka, på musikfestival i kalifornien och hälsa på vänner på vägen, och jag har fåtttid att fundera lite. det känns bra igen, jag ser fram emot att resa till klippiga bergen och på festival i washington (om vi lyckas ta oss dit) och vad det nu kan bli. inte mycket är skrivet i sten.

jag har kommit på att jag måste komma tillbaka till nordamerika med körkort och tid. åka runt och se så mycket som möjligt. för det är så stort! och det finns så mycket. och för oss som är lite lagom äventyrliga så är det ett lämpligt ställe att åka till, med både storslagen natur och schyrrans infrastruktur. så kanske till hösten. jag vet inte. det är mycket som är kanske till hösten.

annars inte mycket att förtälja. jag har gått fältkurs i hydrologi den här veckan, upp sex på morgonen och hem sex på kvällen, så det har inte funnits tid eller ork till vare sig utflykter eller funderingar. det är något speciellt att vara uppe när alla andra sover, som sex på söndag morgon. det är något med att ha solen i ögonen och känna att alla andra missar det. alla andra missar något viktigt och vackert.

them times are changing etc

björn ('kumadude') har skaffat en blogg. jag rekommenderar dig att kolla in den, för björn är en hyvens snubbe och har en glödande penna som författar knivskarp satir såväl som väldigt vass humoristisk samhällskritik. Eller ja, framför allt är han ju rolig. Det räcker för mig. kumadude.blogspot.com finns den på, det dyker nog upp en länk till höger snart. go björn!

jag håller på att baka kanelbullar, men jag tror inte att det kommer att gå så bra. jag gör degen i bakmaskinen och det är lite för mycket deg för att bakmaskinen ska klara av att blanda allt, insåg jag en stund efter att jag hällt i allt mjölet. illa, illa. men det värsta som kan hända är att degen blir misslyckad och då har jag lagt ut kanske 10 minuter och 10 kronor och det är inte så mycket när allt kommer omkring. men det vore kul om det lyckades. jag försökte assistera hushållsassistenten (vem är det egentligen som bestämmer?) genom att blanda ner lite av det översta topplagret med hjälp av en sked, men med begränsad lycka. förhopppningsvis lyckades jag få ned lite av jästen i alla fall, då den är central för detta bakprojekt.

jag har funderat på att börja skriva på engelska. inte för att jag har sådär jättemånga vänner i engelska-land, men åtminstone några stycken och det vore synd att undhålla dem min fantastiska skrivarkonst. å andra sidan är det lite jobbigare (fast inte särskilt) och det blir på något sätt automatiskt lite mindre personligt att inte skriva på förstaspråket. och så kanske det är någon hemma som läser men som inte är överdrivet haj på engelska. farmor, kanske. jag vet inte om hon läser, men om hon gör det vore det synd om hon inte kunde göra det längre. min farmor är ju en sån bra farmor.

min kompis alanna som jag lärde känna här i höstas och som det gick åt skogen med av några för mig relativt outgrundliga anledningar skickade ett mail till mig igår för första gången på fem månader eller så. det var en trevlig överraskning. hoppas att det håller i sig, fast jag räknar inte med det. hon skickade jose gonzalez - heartbeats till mig för att vi åkte bil till chinatown med en av hennes kompisar i höstas och spelade the knife i bilen och hon kom att tänka på det när hon hörde joses version. det var fint och när jag läste mailet tänkte jag också tillbaka på den turen i bilen som var så trasig att det inte var lönt att låsa dörrarna eftersom det ändå gick att ta sig in i den utan problem om man ville. och vem stjäl egentligen en så risig bil? jaja, säkert många.

livet just nu är ett liv i förändring och osäkerhet för vad som komma skall och det ger mig en hel del ångest. jag har börjat tvivla på min kärlek och förhållandet med rachel, fast jag vet inte riktigt varför. jag pratade om det med sara och hon sa att det verkar hända efter tre månader eller så och det är ungefär så långt det gått. jag vill nog inte vara kär egentligen, jag vill att livet ska vara enkelt och det är det inte när man är tillsammans med någon. eller, det är åtminstone inte lika enkelt som att vara själv. och det är jävligt skrämmande att få höra vissa snälla och välmenta ord. och JAG. VET. INTE. jag antar att jag borde tänka mindre och flyta med och se vad som händer lite mer, men det är inte så himla lätt. det är ett lätt och förnuftigt råd att ge, men det är inte så lätt att följa som man kan tro.

rachel flyttar ut ur sitt rum imorgon och det är nästan tomt på grejor nu och det känns också konstigt. denna förändring. denna osäkerhet. jag har hela tiden varit medveten om hur den här resan är temporär, hur det här året egentligen är ett avsteg, ett stickspår från mitt vanliga liv och det känns underligt att den skulle förändra mitt liv så mycket som den verkar göra. några nya vänner och några nya upplevelser och lite miljöombyte var allt jag sökte, men ibland får man mer än man bad om. jag tror att det är detta och alla förändringar som har fått mig att börja längta hem de sista dagarna. hem till vänner som är mina och trygghet och tillit som jag inte riktigt har här. och det börjar kännas som att det var länge sedan jag åkte. och det känns lite som att alla jag träffar här är någon annans vänner och jag orkar inte riktigt undersöka om de är värda att göra till mina.

jag börjar skolan igen på fredag. fältkurs i hydrologi. jag har redan kurser nog för examen (förutom exjobb förstås) men det verkar vara en vettig kurs, om saker som jag kan ha nytta av i arbetslivet och en kurs som jag tror att framtida arbetsgivare kan tänkas uppskatta att jag gått. kul att få vara ute och mecka med instrument också. det gillar jag.

nu ska jag gå och äta glass.




p.s. lyssna på patrick wolf - penzance. patrick är fenomenal. det är obehagligt när människor som är yngre än jag är väldigt duktiga på saker. fast jag har börjat vänja mig nu, det var trots allt ett tag sedan det började hända.

poetry & airplanes

jag berättade för björn i ett mail om mitt förhållande som går alldeles för bra men som kommer att bli lite jobbigt när vi flyttar härifrån om ett par månader, och han svarade med att berätta om sin livsfilosofi. den går ut på att det inte är den som är lyckligast när han/hon dör som vinner, utan den som är lyckligast oftast under tiden. jag tycker att det är en helt briljant livsfilosofi och har vidareberfordrat den till flera av mina vänner. jag har tänkt liknande tankar själv men inte lyckats formulera det lika snyggt. även om det går åt helvete till slut så har det varit bra under tiden och därför ska man inte ångra något. björn berättade även att han försökt förklara principen för sin mamma med hjälp av grafer och integraler. briljant, i tell you.

jag och rachel byggde sandslott för några dagar sedan.




jag gillar mitt liv.

en annan sak jag gillar är spongebob squarepants. han gör mig alltid glad. jag har bestämt mig för att göra en kaka eller tårta som ser ut som spongebob innan jag åker härifrån. man kan inte annat än älska en tecknad serie där den onda karaktären är ett plankton.

cleaning up

yes yes, det verkar som att vår hjälte kommer att spendera åtta av sommarens veckor på Anox i Lund, där han (ja, jag pratar om mig själv i tredje person här) kommer att utvärdera deras reningsprocesser i labbskala. kanske inte det absolut bästa sommarjobbet, men helt klart ett bra. relaterat till min utbildning och allt, jag tror det blir grymt bra. och så får jag det där efterlängtade cash flowet som jag behöver för att kunna exekvera min stora plan. och så får jag lite erfarenhet som jag inbillar mig kan vara bra för framtida jobb och jobbsök. och så är det en finfin självförtroendehöjare att för en gång skull lyckas i den fria konkurrensen på arbetsmarknaden. heck yes! detta är en riktigt bra dag.

på det hela taget går saker lite för bra nu. det går löjligt bra med tjejen, skolan är ganska lugn och jag har fått ett schyst sommarjobb. dessutom har jag hittat en festival som är i slutet av maj nere i washington på ett riktigt klassiskt ställe som jag ska försöka åka på. betsy kanske också kommer dit. shit vad bra allting är. det kan väl aldrig hålla...?

working class hero

det verkar som att jag fått sommarjobb.

tjoss.

bra sak + bra sak = jättebra sak

kanadensarna är ljusår före oss på vissa områden.

(jag är dessutom kär i den där dinosaurien. kan bli en grym t-shirt. missa dessutom inte björnen till vänster.)

själens rening genom skoj och lek

jag rekommenderar alla att kasta frisbee så ofta som möjligt. kanske är det fortfarande vinter och stora mängder snö hemma i sverige, men håll tanken i bakhuvudet om bättre tider skulle få för sig att dyka upp. jag var och kastade med några vänner idag och det var en helt fantastisk upplevelse. friends, I have seen the light and it is the throwing of the frisbee.

paradox

jag sitter inne och skriver ett blogginlägg om att jag vill gå ut och ta en promenad eller vad som helst som är utomhus. frisbeen finns inte än, besöket till frisbeeaffären får vänta till imorgon.

det är något med att göra saker som är väldigt svårt. jag kan inte riktigt förklara varför, men av någon anledning så framstår precis alla potentiella projekt, oavsett dimension, som oöverstigligt svåra eller alltför tidsödande. jag slutar ofta skolan vid 11-12-tiden och tänker på alla saker jag ska göra idag, för det är så mycket dag kvar, men sen så försvinner dagen sakta av att jag sitter vid datorn och blir dummare eller lagar mat i köket och blir dummare framför tv:n och sen så är det inte så mycket dag kvar och så blir det inget gjort. det är lite för roligt på internet, inte jätteroligt men inte så frustrerande tråkigt att jag känner att jag måste ta mig ut. och en del av småprojekten är såna som jag gör vid datorn. det hela leder till att jag bara lallar vid datorn hela tiden utan att få något gjort. kan inte hantera mitt internet. jag borde nog dra ut sladden oftare, när jag var utan internet på vildanden gick allting mycket bättre. inbillar jag mig. jag minns att jag hade mycket bättre dygnsrytm och ofta var pigg i skolan. läste böcker gjorde jag också. tränade hockeyspel. det var tider.

att bo i nordamerika har fått mig att inse att sverige och europa inte är särskilt stort. jag har alltid tyckt att sverige haft ganska ansenliga avstånd, i alla fall i jämförelse med europa, men europa är ju bara en liten skitkontinent. det tar runt 10 timmar att komma ur britich columbia om man kör österut, och då är man inte särskilt långt in i kanada. denna insikt har fått mina vänner hemma som bor i andra städer att verka mycket närmare och jag ska försöka att hälsa på dem oftare. då får man åka tåg också, så det är vinst-vinst. och så finns det ju bordshockeyturneringar som man inte får missa.

eller så åker jag till australien ett par månader.

australien verkar fortfarande ganska långt bort.

jag har tänkt resa och se lite mer av världen till hösten, om jag bara lyckas landa ett sommarjobb och få igång lite cash flow. egentligen hade jag velat åka till marocko, men det ligger ju i princip på vägen till australien så jag får väl ta det på vägen.



en dag i taget.

ultimate

dags att fundera lite.

jag tycker oftast inte om människor som är fulla och jag tycker inte att det är så ballt att höra om alla balla saker som hände på festen och fyllan. för mig är det som att det inte är på riktigt om det var något man gjorde på fyllan (med detta menar jag inte att man kan använda "jag var full" som ursäkt när man gjort något dumt). visst kan det finnas jätteroliga fyllehistorier, men i vissa fall är de inte värda lika mycket för mig. de säger egentligen inget om personen. en del skulle kanske hävda att det är tvärtom och att en persons verkliga sidor framträder under berusning, men jag vet inte. intuitivt tycker jag inte det. chuck palahniuk sa att brukade berätta historier för honom när han var ute på turné och att de bästa oftast var de som började med 'one time I was so wasted and...', jag håller inte med. jag har aldrig riktigt lyckats ha den positiva relation till alkohol som de flesta andra har. jag tycker om att festa med mina vänner, människor som jag känner, men inte med människor jag inte riktigt vet var jag har. för det är nog en del av vad det handlar om, att veta var man har varandra och inte hamna i okända, ovana situationer. när folk är berusade vet man ofta inte var man har dem, om det inte är någon man känner väl. jag gillar att ha koll på läget och undviker gärna ovana situationer, särskilt sådana där jag är lite mer utsatt. fast alla de tankarna kan man väl supa bort om man vill. jag känner bara att det inte riktigt är värt det.

and maybe it's time to live.

jag försöker få klart en uppsats om stadsplanering i ett fiktivt land i tredje världen. min lärare har ytterst vitsigt döpt landet till 'planophilia'. fniss, fniss. det går lite för bra med tjejen. jag är rädd för att åka härifrån. jag behöver ett jobb i sommar. utan jobb vet jag inte riktigt vad jag ska göra i lund. visst vill jag träffa alla saknade vänner, men de lär ju ha jobb om dagarna, jag behöver få in lite cash för att kunna förverkliga min plan och se världen i höst och dessutom känns det som att jag skulle kunna göra något ballare här än i lund när jag nu ändå är på den här sidan jorden. på äventyr.

jag är 25 nu. det känns rätt okej. jag känner att jag är ungefär där jag borde vara vid 25 års ålder. på god väg mot ett ganska bra liv. så jag skjuter upp ångesten till 30.

jag läser svenska nyhetssidor och helt plötsligt handlar allting om melodifestivalen och jag. fattar. inte. jag fattar inte dåliga saker som är så dåliga att de blir roliga. rent rationellt kan jag förstå hur man kan gilla pinsamt dåliga saker, men i praktiken kommer jag alltid att välja en film som jag tror är bra framför en som jag tror är vansinnigt dålig och därför rolig. jag fattar inte 80-talet heller. ett till största delen misslyckat decennium.

jag försöker strukturera upp mitt liv, men det går inte så bra, för jag sitter och skriver det här inlägget istället för att göra klart min uppgift. ser ut som att det blir ännu en sen natt. shitscheissemerde. men imorgon. imorgon ska jag köpa en frisbee.

(frisbee är ju ett jätteroligt ord. och en sjua! som faktiskt inte är helt osannolik heller. nytt mål i livet: rulla FRISBEE i scrabble.)

roses & shit tour 2006

jag tror att igår var den bästa dagen hittills i vancouver. tre anledningar, utan anordning:

- douglas
- chuck
- rachel

de två första är författare. den tredje är min tjej. jag mår oförskämt bra just nu.



douglas läste ur sin nya bok, jpod. den kommer ut i maj och verkar mycket lovande. han läste en del där huvudpersonen åker förstaklass till kina och träffar douglas coupland på planet. chuck läste en ny novell och berättade ett antal störande ('disturbing') historier. han var bra, men douglas är mer min typ av kille, lite introvert men inte missanpassad. man fick en ros eftersom sådana hade en avgörande betydelse i chucks novell. i slutet kastade de ut fejk-skit på publiken, därav turnénamnet. otroligt bra kväll överlag.

jag känner att jag är på väg att bli kär. det var inte igår. och kanske är det inte helt smart att bli kär i någon från australien, men det är så det kan bli. jag hoppas att det går bra. kanske dyker det upp en bild någon dag.

jag har fått nog av cowboyen i huset och undviker honom nu aktivt. han är rolig, men det håller inte hur länge som helst då han även är högljudd, smårasist, homofob och en hel del annat som gör att jag helt enkelt inte orkar med honom längre.

dags att bege sig ner på stan och försöka byta hemresedatum. förhoppningsvis är det inga problem. sen blir det till att ta itu med sommarjobbsansökningarna igen. det går sakta framåt. utan jobb i sommar vet jag inte vad jag tar mig till.

bild >1000*ord

will oldham lookalike

douglas coupland kommer hit (hem) för att prata litteratur den 27 februari. det är stort, nästan obeskrivligt stort. han har chuck palahniuk med sig också. det är nästan för bra för att vara sant. douglas har skaffat skägg och ser ut som will oldham. chuck ser jättealldaglig ut, inte riktigt vad man väntar sig av en kille som kan skriva böcker som fight club och lullaby och som dessutom heter 'chuck'.

så det verkar som att jag lyckas uppfylla huvudmålet med den här resan: att se douglas coupland. än vågar jag dock inte ropa hej, kanske imorgon när jag köpt min biljett. 12 dollars är inte mycket för två hjältar.

toru okada

fem minuter av min dag:

jag sitter på bussen hem från stan, efter att ha misslyckats med att boka om min biljett hem till sverige från maj till juni, för att hinna resa runt mer. misslyckandet bestod i att jag kom till resebyrån samma minut som den stängde. jag läser i min bok, 'the wind-up bird chronicle' av haruki murakami. en kille sätter sig bredvid mig och tar fram en nyköpt bok ur en påse. jag är försjunken i min bok och har great lake swimmers i lurarna, men som vanligt kan jag inte låta bli att snegla på vad folk läser på bussen. jag känner igen den där boken, tänker jag. det visar sig att det är samma bok som jag läser. slumpen har konstiga saker för sig ibland. vi pratar i några minuter, sedan går han av. jag åker vidare till ändhållplatsen.

det är vad jag kommer att minnas av den här dagen. vilket är mer än man kan säga om de flesta dagar.