Wednesday, December 21, 2005

winter weather is not my soul

köpte två jättepoppiga t-shirts idag. jag kommer aldrig att komma ur popträsket hur gärna jag än vill. den ena affären jag handlade i hade väldigt mycket kommunist-kitsch. jag vet inte om jag tycker att det är okej att göra mao, lenin, östberlin och liknande till trendsymboler. eller, jag tycker inte att det är det. men tröjan jag köpte var bara lite retro och inte kommunist-retro, trycket var en toyota corolla från 1974 och lite fräsiga japanska tecken. så det får vara okej.

det har varit lite tunga dagar. jag försökte planera en tur till klippiga bergen över jul, men stötte på en massa småproblem som tillsammans blev lite för stora och klarade inte riktigt av det. jag insåg att jag behövde nya grejor, att det var ganska tight med tid, att det inte gick så många bussar (antingen avgång sex på morgonen eller ankomst sex på morgonen), att en normal temperatur där just nu är -15, att jag inte visste hur man tog sig från busstationen till vandrarhemmet (7 km) och så vidare...allting är klart lösbart, men tillsammans blev det lite för mycket och jag höll på att bryta ihop när jag insåg att jag inte kunde ta mig till busstationen tillräckligt tidigt för att hinna med morgonbussen, och inte hade en aning om vad jag skulle göra när jag kom fram om jag tog kvällsbussen. (ja, man kan alldeles säkert ta en taxi, men just det föll mig inte in just då). så jag la projektet på is och beslutade att göra något slags tur västerut istället, för att kolla in några av öarna utanför kusten. det verkar dåligt med bomöjligheter där, men jag har inte kollat in det seriöst än. jag har lite bry över vad det ska bli av julen egentligen, men...inte så mycket. det är ganska chill. det är lite synd att precis alla försvinner bara, till och med alla utbytesstudenter åker hem över jul. jag förstår det inte riktigt, det kostar ju rätt mycket pengar som man kan göra något roligare för. visst skulle det vara trevligt att komma hem ett tag, men...det känns som att man borde ta tillfället i akt när man ändå är på andra sidan jorden och göra något annorlunda för pengarna. säger jag som just lagt ner planerna på äventyr, men pengarna finns ju kvar och ska eventuellt spenderas på en resa till las vegas 9-11 januari för att spela glamourös bordshockeyturnering med 1000 dollars i förstapris. jag kommer dock inte att vinna, eftersom åttafaldiga svenska mästaren har övertalats att göra comeback och kommer över. så det ser ganska kört ut. men ändå väldigt roligt. och vegas är ju de facto rätt coolt att ha varit i.

imorgon ska jag förhoppningsvis kolla in cypress provincial park, ett friluftsområde utanför stan, uppåt begen, med skidåkning och vandrarspår och björnar och en hel del annat. problemet är bara att jag inte vet hur man tar sig dit, rough guide säger att man kan ta bussen men bussbolagets hemsida säger att det inte finns någon hållplats som heter något som liknar cypress park...förhoppningsvis löser det sig någonstans på vägen. det enda jag vet är att det går något slags buss upp till berget för dem som vill åka skidor, men det vill ju inte jag.

jag har fått tre av mina betyg nu. 77% i grundvattenhydrologin...inte jätteimponerande, jag hade 85% på midtermen, men med tanke på att det var min tredje tenta på tre dagar och jag helt enkelt inte hann gå igenom allt material så får det vara okej. däremot 75% på GIS:en är ju inte så lysande. där hade jag också över 80% på midtermen och labbarna, och vårt projekt var fanimej inte dåligt och så dåligt tyckte jag inte att tentan gick...men det spelar egentligen ingen roll. jag har bra koll på vad GIS handlar om och det duger för mig. kursen har varit bra, men inte superb. jag är dock riktigt nöjd med mina 85% i geokemin, det har varit den svåraste och intressantaste kursen och det känns bra att jag fattat galoppen. det är den typen av grejor jag kan tänka mig att jobba med. min professor är involverad i ett projekt i bangladesh som handlar om arsenik i grundvattnet och att tiotals miljoner människor dagligen dricker vatten med mer än fem gånger högre arsenikhalt än WHO:s standard och varför det har blivit så, det låter som något jag skulle kunna syssla med. hjälpa miljoner människor, någonstans där ligger ribban. om jag inte kan rädda världen ska jag i alla fall hjälpa miljoner människor.

skiva: frida hyvönen - until death comes
fleece: min nyköpta.

Friday, December 16, 2005

you're the reason I'm leaving

jullov. yes. sista tentan färdigskriven, gick väl antagligen inte alldeles lysande, men vadtusan. skönt att kunna trycka in alla högar med papper långt in i garderoben, eller var jag nu ska göra av dem.

drack öl med anna efteråt. (anna är den andra personen från lunds universitet som är här. jag kan inte påstå att jag känner henne, men vi hade träffats några gånger innan jag kom hit tack vare gemensam bekant. lund är litet. det är bara en massa inavel hela tiden.) det var roligt, väldigt skönt att få babbla svenska med någon och kunna dela och jämföra lite erfarenheter och hela den grejen. hon klagade över att alla hon träffar här är så unga, de flesta är runt 20 eftersom de börjar på universitetet ett år tidigare än oss och det verkar som att de flesta hoppar på direkt. betsy var t.ex. färdig arkitekt vid 22...det är ju inte ens teoretiskt möjligt hemma. och det är skillnad på folk som är 20 och folk som är 24. även om de kan vara trevliga och vettiga och smarta och allting redan vid 20 så hinner man samla på sig ganska mycket "livskunskap" under de där 4 åren. det är skillnad, och jag har också tänkt på det, jag tror inte att jag träffat någon som varit äldre än mig och kanske 1-2 personer som är lika gamla. och vi pratade om hur svårt det är att bygga upp ett kontaktnät med människor som man verkligen gillar och att man helt enkelt inte kan ha lika höga krav som hemma. det låter lite krasst, men det är så det blir. det är svårare än man kan tro att träffa någon man verkligen kommer överens med, som både är trevlig och som man har många beröringspunkter med (värderingar, musik, böcker och allt det där). de flesta människor är trevliga och öppna och det räcker rätt långt, men ibland önskar man sig lite mer.

och vi ska göra glögg på söndag. det tror jag blir en hit.

nu när tenteriet är överstökat är det dags för mig att planera julen lite närmare. just nu lutar det åt att jag tar tåg eller buss åt klippiga bergen-hållet och kollar in hur klippiga de är, men jag vet egentligen inte alls än. det verkar vara sparsmakat med tåg här, men om det är möjligt är det något jag helt klart föredrar. tåg äger. buss suger. jag hoppas bara att jag kommer iväg överhuvudtaget, för jag har en tendens att inte få saker att hända på egen hand och så måste det bli nu. men det borde inte vara så himla svårt.

igår natt, när jag satt och pluggade, insåg jag att den enda gången jag varit utomhus de senaste två dagarna var när jag gick till banken och betalade en räkning, så jag gick på en promenad. jag gick åt ett håll som jag inte varit åt tidigare. efter ett tag kom jag till en jättestor fotbollsplan, det var stjärnklart men det gick knappt att se några stjärnor i alla fall, eftersom det var fullmåne och en massa lampor runtomkring. light pollution. these dark-o-phobics*. jävla städer. det var en stor plan och jag kände mig ganska liten. jag slog några kullerbyttor. det har jag inte gjort på många år. gör man fyra i rad så blir man snurrig. hela grejen var befriande. jag kanske gör det fler gånger.




*dålig och långsökt referens till chuck palahniuks 'lullaby'. bra bok. läs.

Wednesday, December 14, 2005

sunny afternoon

nu fick jag mail från smriti. tjo! blir afghanmat till helgen för att fira att vi klarat av första terminen. det var trevligt att få, skönt att få veta att jag inte sabbat allting en gång till.

det näst roligaste som hänt idag är att jag rullat mURGRÖNA för 98p på betapet. studierna går alltså inte alldeles lysande inför sista tentan, men det ska nog ordna sig. det svårt att bli orolig, jag har ändå skrivit en 40-50 tentor vid det här laget och klarat alla utom en. på det hela taget är det inte särskilt utmanande att plugga längre, jag vet vad som gäller, vad som krävs för att jag ska klara mig och hur jag ska gå till väga. det är sällan det är stimulerande nuförtiden, även om jag ofta tycker att jag lär mig intressanta saker. men hade jag kunnat hade jag gärna tagit examen imorgon.

jag måste iväg och betala en räkning, för min hälsofärsäkring. 54 dollars i månaden vill de ha och man kommer inte undan, trots försäkring från lund som alla utbytesstudenter får. bara att hosta upp stålarna.

låt: ron sexsmith - maybe this christmas
ekvation: domenico-robbins approximativa lösning till ekvationen för advektiv/dispersiv transport i tre dimensioner.

Tuesday, December 13, 2005

old shit/new shit

jag är inte så bra på det här. jag ska försöka en ny strategi nu och helt enkelt skriva lite kortare inlägg för att det inte ska kännas så oöverstigligt att uppdatera.

har skrivit tre av fyra tentor. tenta ett (GIS) och två (geokemi) gick bra. jag är särskilt nöjd med geokemin, det har varit den svåraste kursen men samtidigt den roligaste (möjligen med undantag för när vi modellerade hur uranfyndigheter uppstår). tenta tre (hydrologi) gick inte så bra, främst på grund av att jag hade tenta tre dagar i rad och helt enkelt inte hann läsa in hela kursen på en dag. jag klarar mig så klart, men jag hade kunnat prestera mycket bättre om jag haft en dag eller två till på mig. bara groundwater contamination kvar på torsdag, det ska nog gå bra. det är svårt att hetsa upp sig när tentan ändå inte är värd mer än 40-50% av kursen.

smriti slutade helt plötsligt att svara på mina mail. det är lite konstigt, jag fattar ingenting.

jag har laddat hem kenneth aalborg och karl-bertil. det ska nog bli en okej jul trots allt.

jag har lite bry över vad jag ska göra över jullovet egentligen. jag tror att jag greppar min rough guide, letar nåt resmål i british columbia och sätter mig på tåget. jag behöver komma ut, komma bort och se något nytt. göra en resa där resan är målet. sen är planen och förhoppningen att betsy ska komma hit några dagar efter jul. det är inte helt spik än men det verkar som att det blir så. kanske åker vi ut till vancouver island med min kompis alex över nyår. jag tror att det blir bra.

[songs: ohia - the long dark blues]

jag läste ut microserfs av douglas coupland för någon vecka sedan. det här är ett fint citat ur den:

"You know how when somebody says, 'Remember that party at the beach last year?' and you say, 'Oh God, was that last year? It feels like last month'? If I'm going to live a year, I want my whole year's worth of year. I don't want it feeling like only one month. Everything I do is an attempt to make time 'feel' like time again - to make it feel longer. I get my time in bulk."

killarna i mitt hus är jävligt roliga. den som imponerar minst är den andre svensken, som inte tycks kunna inleda en konversation på något annat sätt än "jaha, hur har din dag varit då?". om man inte har något att prata om kan man lika gärna hålla käften. de andra är alla roliga, om man vill behöver muntras upp räcker det oftast med att gå ner i köket en stund och hänga lite.

idag har varit en ganska dålig dag. jag har inte gjort någonting. igår gjorde jag inte heller någonting, men det var helt okej, för det var dagen efter att jag haft tenta tre dagar i rad, men idag hade jag antingen kunnat börja plugga till sista tentan eller gjort något roligt. och det hjälpte ju inte att betsy skickade mail och skrev om när hon var i köpenhamn, att hon alltid försökte göra något nytt eller åka till något nytt ställe varje gång hon fick en stund över. jag har skrivit en hög mail, lagat massa soppa och kokt massa kikärter och suttit och stirrat på datorn alldeles för länge. jag borde ha åkt till något nytt ställe istället. jag borde kanske göra en lista på ställen jag kan åka till när jag har en dag eller eftermiddag över, för det lär finnas en hel hög.

i lördags var jag och såg international noise conspiracy. jag tycker att de är bra, hemma hade jag kanske inte gått och sett dem, men när de är på andra sidan jorden och jag också är där, då går det inte att låta bli. de rockade rätt fett, fast jag blev lite besviken på en del av mellansnacket eftersom jag tyckt att dennis verkar rätt skärpt och påläst, men när man säger saker som "well, it's a pretty typical leftist comment to say that america sucks...which it does!" och dra igång nästa låt, då imponerar man inte.

detta är kanske den ultimata restaurangen:



dags att sova.

[kultur-update]
bok: kurt vonnegut - cat's cradle
skiva: eels - levity

Friday, November 11, 2005

shenanigans

ännu en vecka har förflutit. jag har varit på malaysisk restaurang, bio, hiphopkonsert, skolan, köpcenter samt jakt efter försvunna glasögon.

jag var på traditionsbundet restaurangbesök med smriti i lördags, fast det här var nog det närmaste ett bottennapp vi kommit (om man inte räknar min beska quinoa på foundation för några veckor sedan, vilket man naturligtvis borde göra), vi var på ett ställe som hette banana leaf och som jag hört en massa bra saker om, tricket var bara att det var ont om vegetariska alternativ. det är kanske inte så konstigt egentligen om man begrundar malaysias geografiska läge och närhet till vatten, vi antog väl bara att det skulle finnas gott om alternativ eftersom det brukar göra det på thairestauranger, och thailand ligger ju ganska nära. nej, det är inte ett klockrent resonemang. nu löste det sig bra ändå eftersom de gärna gjorde många av rätterna utan kött eller fisk, det är bara inte samma sak när man äter en modifierad kötträtt, det känns som en urvattnad version istället för, om det är en speciell rätt, ett recept som utnyttjar vad den vegetariska matvärlden har att erbjuda. men det var ju gott ändå. efteråt begav vi oss till en biograf för att se 'march of the penguins', en national geographic-dokumentär om pingviner. helt fantastisk! jag vet inte om den hittat till sverige, men om den gör det så bör den inte missas. efter att ha sett den kan jag utan tvekan säga att pingviner är det djur jag respekterar mest på jorden.

jag har även varit på stans mesta konsertställe och sett atmosphere, grym hiphop från USA (minneapolis, närmare bestämt. midwest rocks, yeah), det var bra och fett och allt det där, men det var rätt hårt i publiken. jag kan ta en del, men när folk nästan börjar slåss eller när folk framför en säger 'fuck off' när man stöter till dem efter att ha blivit knuffad bakifrån, då är det lite mycket. jag vet inte, det är kanske svårt att beskriva, men det var lite annorlunda mot vad jag är van vid hemma. lite annat klientel kanske, fast så värst annorlunda var det inte. lite synd att folk inte kan koncentrera sig på att njuta av spelningen, bara. det hade varit trevligare då. men ändå en bra kväll. och sent blev det, jag var nog inte hemma förrän två-halv tre på natten.

yes. det var väl det roliga som hänt den här veckan. annars har det varit lite skolarbete, fast jag har inte haft några inlämningar den här veckan, det är lite större grejor som ska in nästa vecka istället och som jag inte börjat på än. GIS-projektet har satt igång, det verkar som att min grupp ska planera lite nya stugor/tält ('yurts', ni som spelar alfapet kanske ler lite nu...) för skidåkning i en bergskedja i idaho. jag var lite mer sugen på att hitta områden att återintroducera (bra ord?) grizzlybjörnar i, men fick ge mig för argumentet att vi kan göra mycket ballare 3D-modeller med skidgrejen. det blir nog bra.

och så har jag köpt nya jeans. och idag blev jag av med mina glasögon. de stod helt enkelt inte att finna i mitt rum, trots att jag var helt säker på att jag hade dem på mig när jag gick hem från bussen. jag kollade överallt, jag kollade under sängen, bakom skrivbordet, i alla lådor, trots att det var helt omöjligt att glasögonen skulle kunna vara där. jag erinrade mig att jag gått in i en gren på vägen hem (det var mörkt och jag tar en genväg genom ganska oländig terräng för att spara kanske 30 sekunder när jag går hem från bussen, men det är ju faktiskt närmaste vägen) och kanske tappat glasögonen där. jag lånade en ficklampa av en kille i huset och begav mig ut på skattjakt, muttrandes och svärandes. och mitt i det tilltagande muttrandet och svärandet så hittade jag dem, liggandes på marken, otrampade och igenimmade! hjärtat hoppade till av lycka och jag skuttade hela vägen hem till mitt nyankomna paket från amazon, som jag nu kunde börja plöja igenom. och nu fungerar dessutom internet hemma, och har gjort så i säkert 20 minuter! de positiva händelserna bara samlas på hög.

Thursday, November 03, 2005

liket lever

hej. ja, det finns fortfarande en blogg. det är bara så att internet inte har fungerat hemma på en månad, och jag är sällan särskilt inspirerad när jag sitter vid allmänna datorer. då är bloggen det första som ryker. internet försvann när IT-enheten skulle genomföra några säkerhetsuppgraderingar och förvarnade om att nätet skulle ligga nere i två timmar. en månad och ett antal e-mail med klagomål, svar från IT-enheten där de om och om igen ställer samma frågor senare så är jag (och större delen av området) fortfarande på ruta ett. eller faktiskt inte, just ikväll har jag lyckats få lite halvknackig uppkoppling, vilken dyker ungefär en gång i kvarten. men det är ju alltid något. man blir glad för det lilla när man är van vid ingenting. säkerheten är för övrigt sämre nu än den var före uppgraderingarna.

och så känns det inte som om det händer så mycket. jag lever mitt liv. det är ungefär som hemma fast i vancouver istället. det är inte så att jag gör en massa häftiga saker hela tiden. det knallar på, jag går i skolan, lagar mat och träffar lite folk. en högst ordinär existens som jag har lite svårt att tro att folk är intresserade av. men det är väl så det är, det är väl därför folk har sina bloggar. så vi kör väl på det. jag har nyss avslutat en tentavecka. kanske borde jag kalla den för något annat, för det är inte riktigt som hemma. här har man midterms halvvägs in i terminen, kurserna går alltid över en termin och midterms skrivs på vanlig lektionstid, dvs 50 minuter. för mig som är van vid 5-timmarstentor så är det en ganska stor omställning, självklart är de kortare också, men det är mer regel än undantag att alla sitter kvar tiden ut och på tre av mina fyra midterms kände jag att jag behövt mycket mer tid. kan man inte något på studs är det kört, räknar man fel hinner man inte rätta det. att inte bli stressad är svårt. jag anser att det är ett skitsystem. men vad gör man? två av dem gick bra, en gick nog ganska dåligt och en kan ha gått hur som helst. jag är ju van att planera för två tentor, och förra veckan hade jag alla fyra (vilket var lite otursamt, oftast har man dem mer utspridda). följaktligen gick de två första tentorna bra, medan min planering inte riktigt höll för de två påföljande, jag hade en dag att plugga in vardera kurs. det var bara nästan tillräckligt.

jag gillar mitt hus. det är ett bra hus. jag trodde inte att jag skulle kunna trivas så bra med att bo med andra människor som jag faktiskt gör här, det har varit en positiv överraskning. jag längtar inte tillbaka till min lägenhet särskilt mycket. lite beror det väl på att jag har ett mindre socialt liv här och är lite mer tolerant mot de negativa aspekterna av kollektivt leverne, men icke desto mindre är det en trevlig känsla.

det har varit filmfestival här. jag såg många filmer och köpte en plansch. jag undrar om jag kan få med mig den hem på något sätt. de här filmerna var väldigt bra, om de mot förmodan skulle dyka upp på en biograf nära dig bör du pallra dig iväg och se dem:

police beat
amu
the district!
bittersweet place

jag tror att jag äntligen har börjat fatta att sonic youth är bra och inte bara oväsen. jag tror att min kompis ifrån början av terminen undviker mig och jag vet inte varför. idag beställde jag böcker från amazon, däribland ett ex av naiv. super. på engelska som jag kanske ger till henne ändå. jag lånade ut alla mina skivor till en kille i huset så nu har han koll på vem som är vem på den svenska musikscenen. det är ganska coolt. det har flyttat in en svensk till i huset, australiensaren flyttade ut för att bo på samma område som alla sina kompisar, och in kom en jägmästare från umeå. han är trevlig och så, det är bara något som inte känns rätt när det spelas winnerbäck i köket och det inte är min skiva. jag har precis läst ut 'nine stories' av j.d. salinger, det var en bra bok. jag tyckte nog mer om den än om 'catcher in the rye'. detta föranledde även ovan nämnda beställning från amazon. jag har köpt en termos för att kunna ha med mig kaffe till skolan varje dag. nu återstår bara att baka väldigt mycket kakor också. hittills har jag bakat en äppelpaj. det är inte ett acceptabelt facit efter två månader. min matlagning består av goda soppor och wokade grönsaker med olika kinesiska såser med konstiga namn. det finns massor av roliga veggoprodukter här, förutom den billiga tofun så är det salami, olika korvar, ostar (just nu har jag 'soya jalapeño'), mjölkar, skinka...allt möjligt. mycket roligt. det roligaste jag gör är att gå igenom stans utbud av vegetariska restauranger med en vän. vi är båda fixerade vid mat och har svårt att säga nej. så det blir ganska många besök. då är det tur att det finns så många restauranger att välja på. till helgen blir det afghanskt. spännande, spännande. jag har köpt en sovsäck. den är grymt mycket skönare än lakanet jag hade förut, det ingick inget täcke i rummet och smart/snål som jag är så slog jag två flugor i en smäll och köpte en sovsäck (som jag ändå behövde) och skippade det där med täcke. jag är så smart. eels - fucker är kanske världens bästa låt. för några dagar sedan såg jag filmen waking life och den borde du se. det här med nytt stycke, kan det vara något?

jag funderar på att gå och lägga mig. det är en hård dag imorgon, skola 10-12, sen ingenting. idag har varit min första dag på väldigt länge då jag inte haft någon inlämningsuppgift jag borde göra eller tenta att plugga till, imorgon blir nästa. det är skönt med en liten paus. kanske skrev jag i det förra inlägget att skolan var väldigt lugn, det ändrade sig när alla inlämningsuppgifter började komma. här är det kutym att ha någon form av inlämningsuppgift varje vecka i alla kurser. inlämningsuppgifterna är sedan värda runt 15% av slutbetyget, vilket gör att varje inlämningsuppgift i sig är värd kanske 2%. den tar dock oftast ett antal timmar att göra, och det känns ju inte riktigt värt det när den betyder så lite i slutändan. det tog mig ett tag att inse att det smartaste är att göra uppgifterna så fort som möjligt och inte bry sig så mycket om allting är rätt eller inte, assistenterna som rättar är oftast snälla i rättningen och man kan få 9.5/10 trots att man gjort rejält fel. det är helt enkelt inte värt ett par timmar extra för att få den där sista halva poängen. dessutom tror jag inte att mina betyg härifrån kommer att synas på mitt svenska högskoleutdrag, så då är det bara för min egen skull som jag skulle satsa på bra betyg. jag brukar visserligen vara lite intresserad av bra betyg i kurser jag tycker är roliga, men det är ju kunskapen som är det viktiga och inte dryga inlämningsuppgifter där man kan rita väldigt fina flödesnät på två timmar eller halvfula flödesnät på tjugo minuter.

jag har hittat en affär som säljer löjligt många olika sorters nötter i lösvikt till mycket fördelaktiga priser. de har även allt möjligt annat till fördelaktiga priser i lösvikt. det, mina vänner, är lycka.

Monday, September 19, 2005

where it's at.

nu har skolan börjat och man skulle kunna tro att jag haft väldigt mycket att göra och därför inte haft tid eller ork att uppdatera bloggen; så är emellertid inte fallet. jag börjar aldrig innan 10 och har nästan inget skolarbete utanför lektionstid, till skillnad från mina vänner inom humaniora och samhällsvetenskap, som spenderar en hel del tid med näsan i böckerna och dessutom vissa dagar har lektioner som börjar 9:30! innan mig! detta är inte en situation jag är van vid, men jag måste säga att den hittills är ganska angenäm. detta är kurserna jag läser den här terminen:

Groundwater Hydrology
Groundwater Geochemistry
Groundwater Contamination
Introduction to Geographic Information Systems

(om någon var intresserad). alla är väldigt roliga och handlar om sånt som jag kan tänka mig att jobba med. nivån är lagom, det är en del begrepp som jag känner igen hemifrån men också en hel del nytt. enda kruxet är att hydrologikursen är ett av förkunskapskraven för contamination-kursen, så den senare är lite svårare att hänga med i, men jag är rätt säker på att klara av den ändå. en grej som jag inte gillar är att föreläsningarna här bara är en timme långa, och alltså inte har någon rast i mitten, vilket gör det ganska mycket svårare att träffa folk. man behöver den där pausen där alla står vid väggen och ser obekväma ut, nu är det mycket stressigare. dessutom hinner läraren inte komma särskilt långt på en timme, föreläsningarna känns mycket mindre planerade här än hemma, det är mer som om läraren ser hur långt han hinner och sen bara bryter, ofta mitt i något resonemang. inte bra. förhoppningsvis är det lite lättare att träffa folk på labbarna, idag ska jag ner till stranden (strand på universitetsområdet, oh yes) och labba hydrologi. jag vet inte riktigt vad labben går ut på, det enda jag egentligen uppfattat är att den ska ta plats på stranden.

min lärare i geokemi och hydrologi har väldigt korta shorts på sig. de första dagarna, när det var varmt och soligt, var det inte så konstigt även om de var väldigt korta. nu har emellertid molnen börjat ta över, det är ganska kyligt och ändå hänger han i med de väldigt korta shortsen, som nu ackompanjeras av tjocka tröjor. jag trodde först att det bara var han, men sen hade vi en gästföreläsare som också följde samma mode. jag vet inte, av någon anledning är det svårt att bibehålla sin auktoritet som föreläsare om man har så korta shorts.

igår besteg jag grouse mountain, den lokala bergstoppen (1250m), vilket var en hygglig ansträngning. svetten lackade. det var inte särskilt fint på vägen upp, det var ett brant spår genom barrskog, och på toppen fanns det mest turistprylar, men det var ändå en bra grej att göra. det tog ungefär en timme att gå upp stigningen på cirka 1000m, rekordet låg någonstans kring en halvtimme. helt galet. höjdpunkten på toppen var antagligen grizzlybjörnarna som brottades lite. inte säkert att jag får lägga till grizzly till listan på djur jag sett dock, eftersom de var i fångenskap. det är ju fusk.

det känns som om jag har fått hygglig koll på stan nu, trots sina 1.9 miljoner så kändes det ganska lätt att få ett grepp om vancouver. det är en väldigt fin stad, mycket fin natur inom litet avstånd. går man ner till den tidigare nämnda stranden på campus så har man utsökt utsikt över bergen norrut, förutom att man kan bada. nu är ju vattnet tyvärr ganska kallt, men fint är det. man kan även ta båten till norra vancouver och sitta vid vattnet och titta på stan. enkla gratisnöjen, det är sånt jag uppskattar. jag uppskattar även god mat, och här finns ett antal vegetariska restauranger av hög klass. det är dåligt för ekonomin, men trevligt för smaklökarna. på det hela taget är det väldigt lätt att vara vegetarian här, det finns mycket roliga vegoprodukter i affären (korv, bacon, tofuefterrätter, massor av pålägg) och restauranger finns det som sagt gott om.

jag har säkert gjort en massa andra saker jag skulle kunna berätta om...eller kanske inte. inget som är jättespännande och väsensskilt från saker jag skulle kunna göra hemma. i veckan såg jag antony & the johnsons i en kyrka, det var en fin spelning. candy says som extranummer, då var det inte långt till tårarna. sen har det grillats och flanerats och sådär, inget extraordinärt. det vanliga livet börjar infinna sig, vilket känns ganska bra, men man måste komma ihåg att ta vara på tiden och göra utflykter ibland. det finns trots allt rätt mycket att se här i krokarna.

slutligen, en kort utredning av fördomar. kanadensare säger inte "oot" eller "aboot" särskilt ofta, men vissa är ganska nära. däremot säger de "eh" väldigt ofta. det är roligt. och när man hör någon säga oot eller aboot är det svårt att hålla skrattet tillbaka. allting är south parks fel.

/p

Sunday, September 04, 2005

liten summering av dagen

folk har börjat flytta in nu. hittills har jag träffat en kille som heter kyle som verkade ok, men inget speciellt och en kille som heter cary som verkade trevlig. vidare ska en australiensare ha flyttat in, men honom har jag inte stött på än, jag har varit upptagen med en ganska tråkig fest för utbytesstudenter, eftersom jag inte riktigt kände någon där och inte var så peppad på att lära känna nytt folk. jag började prata med en, hon var trevlig, men visade sig vara en av alla amerikaner som nyss gått ut high school och ska börja på universitetet här, och är arton år. folk kan vara trevliga och bra människor när de är arton, men det är ändå ganska stor skillnad på arton och tjugofyra, man hinner uppleva och förändras mycket under den tiden, så det känns lite dumt att de tussar ihop "oss" utbytesstudenter med alla freshman-amerikaner som är här, de känns inte riktigt som en del av samma grupp även om de strikt sett också är utomlands för att plugga. men men. det är slut på utbytesaktiviteterna, nu väntar två dagar av...ingenting innan skolan börjar. jag kanske satsar på att upptäcka någon ny del av stan imorgon, vem vet? man kan ju inte uggla på rummet hela dagarna, särskilt inte när man har ett busspass som gör att man åker gratis överallt.

jag har hittat den bästa skivaffären hittills i mitt liv här. zulu records. jag köpte en tröja med deras logga och adress, den är kanske inte så cool att ha på sig här i stan, men när jag kommer hem kommer jag att vara ballast av alla. yeah.

/p

[nytt land, nytt liv etc]

ok, jag är inte så bra på att uppdatera. nu har det hunnit hända så mycket saker att jag dels börjat glömma bort allt jag gjort och dels känner att det är alltför oöverstigligt att beskriva allt. jag är i vancouver nu, men tänkte ge en snabb översikt över min vistelse i minneapolis: fantastiskt bra. jag och betsy kommer löjligt bra överens och hon har trevliga vänner som jag också kom bra överens med. hon jobbade i och för sig ganska mycket, men eftersom hennes jobb till 50% består av att sitta i parker och räkna folk, cyklister eller bilar (ja, på parkeringar) kunde vi hänga ganska mycket i alla fall. sådär lagom mycket, man blir nog lätt trötta på varandra om man umgås dygnet runt, med det här arrangemanget blev det alldeles lagom. det har faktiskt varit hur bra som helst, jag vill väldigt gärna åka tillbaka och kanske till och med bo där ett tag, om USA så tillåter och det går att infoga i mina planer någon gång. jag orkar nog inte riktigt berätta om allting jag gjort, den allmänna känslan känns viktigare och den är...lycka. på något sätt är det som att livet känns viktigt igen, det var länge sedan jag träffade någon som jag kom så bra överens med och som jag kände att jag hade så mycket gemensamt med, vi är lika på så många sätt. mycket av likgiltigheten jag känt under våren är som bortblåst nu och saker har känts roliga igen, så det var lite vemodigt att åka därifrån. men kanske lagom också, nu var det så att jag hann bo in mig lite grand, men inte helt. jag gjorde nog nya saker eller upptäckte nya delar av staden varje dag, men i och med att jag hade ett eget rum i lägenheten kändes det lite som att jag verkligen bodde där. och det är lite så jag vill ha det när jag upptäcker en ny stad, jag är inte så intresserad av turistattraktionerna utan vill hellre uppleva staden som den är för dem som bor där.

men ok. detta har jag gjort: tittat på mall of america. campat, vandrat och cyklat. kollat in suburbia. gått på konstmuseum. tittat på skulpturer. varit på pizzeria som hade flera sorters veganost. åkt till stuga och varit på familjeåterträff. badat. åkt jetski. sett smog (bandet, inte stadsfenomenet). sett lake superior och en väldigt stor båt lämna hamnen. besökt minnesota state fair och ätit en massa mat och kollat på djur. suttit i parker. strosat runt. tagit det lugnt. allra mest tagit det lugnt. gått på fest. gått på fest igen. och mycket mer. eller i alla fall lite mer.

06:20 den 30 augusti begav jag mig mot flygplatsen för att ta flyget till vancouver. tullrutinerna är inlärda vid det här laget (ut med datorn, av med jackan, av med skorna, av med bältet, bort med allt från fickorna, lägg allt i olika korgar) så det hela förflöt ganska smidigt, ända fram till kön för att få visa/study permit i vancouver. framför mig står en oändlig rad kineser som inte verkar kunna särskilt mycket engelska, eftersom jag ständigt hör visumutfärdarna upprepa basala frågor med hög röst. det hela tar strax under en timme, och min aversion mot kineser hinner bli ganska stor under den tiden. jag hade läst att vancouver hade en stor minoritet kineser, men detta är ändå mitt första intryck av staden: kineser överallt. mycket information på kinesiska, en del information bara på kinesiska, mycket kinaaffärer och kinamat. vissa startar även restauranger med japansk mat till ett mycket fördelaktigt pris, vilket jag gillar. affärerna är också trevliga, men jag kände en viss oro för att kineserna skulle hindra mig i min strävan mot perfekt engelska.

jag blev väl emottagen på flygplatsen, det var folk från universitetet där och det fanns en minibuss som gick en gång i timmen (gratis) från flygplatsen till UBC, mycket trevligt. avsläppt precis utanför bostadskontoret som gav mig min nyckel och berättade hur jag tog mig dit, gick de 100 metrarna det var dit, öppnade och möttes av ett ganska trevligt tvåvåningshus med plats för sex personer där det enda som egentligen drog ned betyget var heltäckningsmattan, som gav ett lite sunkigt intryck. så här ser huset ut:

mitt hus.


men det är fräscht annars, det finns diskmaskin (!), uteplats och ett kök av hygglig storlek. mitt rum är kanske 2x5 meter och har en säng, ett skrivbord, ett nattduksbord, en garderob och några hyllor. det har allt jag begär, förutom ett täcke. oförklarligt att inkludera kudde men inte täcke. i lägenheten saknades även allt som man behöver för att laga mat (kniv, skärbräda, kastrull etc), men idag har det kommit lite nya människor som verkar ha med sig sådant, så det verkar som att jag slipper köpa så mycket. jag har varit den enda i huset i ett par dagar nu, men idag har det börjat hända saker. det är lite nervöst, jag är klart skraj över att inte gilla de andra här särskilt mycket. jag har ju bott i korridor förut, men trivs mycket bättre själv, men det är väl ett bra sätt att träffa folk på när man är ny i en storstad. lite rädd är jag dock, får se hur det går.

dagarna har mest bestått av en aldrig sinande rad av nya ansikten tillhörandes andra utbytesstudenter. dessa ansikten ställer frågorna: var kommer du ifrån, vad pluggar du och hur länge har du varit här. sen går de, eller så går jag eftersom jag inte riktigt orkar med mycket nya människor. det har varit ganska mycket aktiviteter för alla nya utbytesstudenter, picknick, mat och lekar och alla har varit väldigt öppna och lätta att prata med. vi åkte buss till stanley park (en väldigt stor park med mycket rekreationsmöjligheter och spektakulära utsikter) och det var bland det mest högljudda jag varit med om i bussväg, verkligen alla pratade med varandra. jag klarar av det ett tag, men till slut blir det för mycket och jag vill bara hem och vara för mig själv. jag har träffat några som verkar trevliga och en person som är en potentiell riktig vän, vilket kanske inte är så dåligt egentligen, det är ju inte särskilt ofta man träffar nya vänner hemma. men jag hänger ganska mycket för mig själv och väntar på att skolan ska starta, jag orkar inte riktigt med en massa utbytesstudenter som jag ändå inte kommer att träffa igen efter ikväll, då den sista stora festen är. jag vill mest att skolan ska börja så att jag kan få träffa lite kanadensare, det har varit väldigt lite av den varan hittills.

bästa upplevelsen av vancouver hittills var båtturen igår kväll, vi fick se stora delar av vancouvers snygga skyline före och efter solnedgången och fick en massa mat, vädret var grymt och det hela var helt enkelt fantastiskt. om det här med att ladda upp bilder fungerar så kommer det några någonstans längre ned, men de gör inte riktigt känslan rättvisa. staden ligger verkligen vackert med berg åt ena hållet och vatten åt det andra och universitetet ligger precis vid vattnet, så det är bara en kort promenad till stranden och utsikten.

i princip har jag det bra här, jag är som sagt lite rädd för att inte träffa folk jag gillar, men det har trots allt inte gått särskilt lång tid än och det är nog en rätt normal känsla att ha. jag gillar mitt rum, det är nära till skolan och det mesta verkar lösa sig på ett bra sätt. lite jobbigt med alla saker jag måste köpa bara, men det är bara att bita i det sura äpplet och hosta upp pengarna.

nu måste jag bege mig iväg på kvällens avslutningsfest. hoppas att det blir roligt.

/Peter

Wednesday, August 24, 2005

[vi borjar nu]

hej och valkommen till mig. tanken med den har bloggen (for en djuplodande analys av bloggfenomenet, surfa in pa http://www.thebestpageintheuniverse.net/c.cgi?u=banish) ar att jag ska slippa skriva en massa brev till folk och beratta om mina fantastiskt spannande aventyr om och om igen, genom att posta allting har blir det bade mindre arbete for mig och battre for alla andra, sarskilt de som egentligen inte bryr sig ett dugg om vad jag haller pa med, de behover ju inte ga in pa sidan alls! ursakta avsaknaden av prickar over vissa bokstaver, jag sitter just nu vid en icke-svensk dator, men forhoppningsvis kommer det att bli battre nar jag kan koppla in min egen om en vecka eller tva.

ok. kort introduktion for dig som inte har en aning om nagonting. jag ar vanligtvis student i lund, men fick nog av stallet och beslot mig for att ta mitt pick och pack och dra till vancouver i ett ar. dar amnar jag fortsatta mina studier, som framst kommer att kretsa kring vatten. kurserna jag ska lasa heter saker som 'groundwater geochemistry', 'marine pollution', 'biological and chemical introduction to oceanography', 'field techniques in groundwater hydrology' och liknande. det ar vatten for hela slanten. just nu befinner jag mig emellertid i minneapolis dar jag halsar pa en hyfsat avlagsen och extremt trevlig slakting, betsy, och spanar in USA och vad de har att erbjuda. det finns dessutom ganska mycket avlagsna slaktingar har som alla drar i mig, sa jag har ett spackat schema. det ar forsta gangen jag ar i USA, jag har lange velat aka hit for att se vad det egentligen ar jag pratar skit om hemma, och jag vill se allt, bade det bra och det daliga. efter att betsy hamtat mig pa flygplatsen korde vi till mall of america (ett av varldens storsta kopcentra som forutom affarer har hotell, utestallen och nojesfalt med berg- och dalbana) och kollade pa det. vi kande inte riktigt for att ga in, att se det fran utsidan rackte for mig, jag ar inget fan av kopcentra och skulle nog bli knapp av att ga omkring darinne. det finns planer pa att kora (for man kor ju overallt) till suburbia sa att jag far se hur det ser ut dar, vi har kort omkring i downtown minneapolis bland alla feta, fula kontorsbyggnader och parkeringshus och liknande, det var inte vackert. USA ser inte ut som sverige (vilket inte nodvandigtvis ar nagot daligt, men i det har fallet foredrar jag nog hemma, i alla fall i langden). i centrum finns en del skyskrapor, men en bit ut ar det mesta halvmoderna och ganska trista lador som ligger en bit bredvid varandra, med stora parkeringar emellan. det ar valdigt mycket infrastruktur byggd kring bilen, vilket de flesta nog kanner till, men det ar kul (och lite tragiskt, for en kollektivtrafiksfantast som jag) att se hur det verkligen ser ut. det mesta kanns ganska nytt ocksa, de flesta byggnaderna ar inte sarskilt gamla.

att komma in i USA.

det ar inte det lattaste.

de av er som haft nagon som helst kontakt med mig i sommar kanner antagligen till mina forsok att tala reson med USA (eller, mer specifikt, amerikanska ambassaden i stockholm) samt hur dessa forsok havererade och i princip besvarades med 'du maste soka visum'. min grundtanke var att aka tag fran minneapolis till vancouver, eftersom jag ar en miljotont och helst inte flyger om det finns ett alternativ och dessutom gillar att aka tag, men for att klara sig pa turistvisum i USA kraver de en utresa med flyg, annars tror de att man ska stanna kvar och utnyttja deras generosa socialforsakringssystem eller spranga hoga byggnader eller nagot, jag vet inte. alla mina forsok att forklara att jag visst skulle lamna landet inom tre manader, kolla har, jag har antagningsbesked till universitetet i vancouver, jag har hemresa darifran, visa till kanada, jag lovar att jag inte ska stanna i ert fina land, jag ska bara halsa pa slakt, allting besvarades med 'du behover flygbiljett. sok visum.' sa jag kopte en flygbiljett, men den hamnade separat fran mina andra flygresor, sa jag var lite nervos for att det skulle se konstigt ut nar jag kom till immigration-sektionen pa flyplatsen i USA. efter valdigt manga sakerhetskontroller (bl.a. en extra sektion i frankfurt for alla plan som ska till USA, med extra hi-tech sakerhetsatgarder) och en extra granskning av mina visapapper till kanada hamnade jag till slut pa planet till washington. lite nervos, men segerviss. halvvags over atlanten delas det ut papper for turistvisum med instruktioner till hur man ska gora eftersom alla gor fel annars, och en sak man maste veta ar sin adress i USA. jag vet den inte, jag ska ju bara bo hos betsy som hamtar mig pa flygplatsen. jag borjar do inombords. vad nu? jag gor upp lite planer pa att ringa folk nar jag kommer fram, for att ta reda pa betsys nummer som jag glomt skriva ned men har pa mailen eller for att fa en adress till vilken slakting som helst i USA, men ar ytterligt nervos for att det allting ska ga at helsike. nagra nervosa timmar senare landar vi och det forsta som moter mig nar jag kliver av planet ar en bild av en mobiltelefon med ett kryss over. attans. jag fragar en kvinna som jobbar pa flygplatsen om det ar mojligt att ringa ett samtal for att ta reda pa min adress eller om det mojligen gar att komma in utan adress och for foljande till svar:

'no, you can't use your phone here. you need an address to get in. you'd better think of something. fast.'

ok. det ar ganska strikt. lyckligtvis hade jag en halvful backup-plan: jag hade med mig en del turistinformation om minnesota som betsy skickat, och skrev ned adressen till ett ganska lyxigt hotell i centrala minneapolis, vilket gick vagen. killen som kollade mina papper och fragade mig fragor och tog mina fingeravtryck var i en helt annan varld och slappte in mig ganska lattvindigt. bordan som lattade fran mina axlar da var gigantisk, fast jag var ju inte riktigt saker pa att jag var inne an, det var ett par sakerhetskontroller till som kollade samma saker som i frankfurt innan det var klart.

jag har gjort ganska mycket saker, men det har borjar nog bli langrandigt nu, sa jag vantar med det till en annan gang. vill inte spendera hela dagen framfor datorn nar det finns en medelstor amerikansk stad som vantar pa mig och mina dollars. oh, en sak forresten, igar gick jag forbi en stadsjeep med foljande klistermarken pa bakrutan:

'jesus loves you. allah wants you dead.'
'give war a chance'
'religion of peace my ass'

(och ett bush/cheney '04-klistermarke som klargjorde att det inte var ironiskt)

ah, det ar humor. tror jag. jag skrattade valdigt mycket i alla fall.

/Peter