where it's at.

nu har skolan börjat och man skulle kunna tro att jag haft väldigt mycket att göra och därför inte haft tid eller ork att uppdatera bloggen; så är emellertid inte fallet. jag börjar aldrig innan 10 och har nästan inget skolarbete utanför lektionstid, till skillnad från mina vänner inom humaniora och samhällsvetenskap, som spenderar en hel del tid med näsan i böckerna och dessutom vissa dagar har lektioner som börjar 9:30! innan mig! detta är inte en situation jag är van vid, men jag måste säga att den hittills är ganska angenäm. detta är kurserna jag läser den här terminen:

Groundwater Hydrology
Groundwater Geochemistry
Groundwater Contamination
Introduction to Geographic Information Systems

(om någon var intresserad). alla är väldigt roliga och handlar om sånt som jag kan tänka mig att jobba med. nivån är lagom, det är en del begrepp som jag känner igen hemifrån men också en hel del nytt. enda kruxet är att hydrologikursen är ett av förkunskapskraven för contamination-kursen, så den senare är lite svårare att hänga med i, men jag är rätt säker på att klara av den ändå. en grej som jag inte gillar är att föreläsningarna här bara är en timme långa, och alltså inte har någon rast i mitten, vilket gör det ganska mycket svårare att träffa folk. man behöver den där pausen där alla står vid väggen och ser obekväma ut, nu är det mycket stressigare. dessutom hinner läraren inte komma särskilt långt på en timme, föreläsningarna känns mycket mindre planerade här än hemma, det är mer som om läraren ser hur långt han hinner och sen bara bryter, ofta mitt i något resonemang. inte bra. förhoppningsvis är det lite lättare att träffa folk på labbarna, idag ska jag ner till stranden (strand på universitetsområdet, oh yes) och labba hydrologi. jag vet inte riktigt vad labben går ut på, det enda jag egentligen uppfattat är att den ska ta plats på stranden.

min lärare i geokemi och hydrologi har väldigt korta shorts på sig. de första dagarna, när det var varmt och soligt, var det inte så konstigt även om de var väldigt korta. nu har emellertid molnen börjat ta över, det är ganska kyligt och ändå hänger han i med de väldigt korta shortsen, som nu ackompanjeras av tjocka tröjor. jag trodde först att det bara var han, men sen hade vi en gästföreläsare som också följde samma mode. jag vet inte, av någon anledning är det svårt att bibehålla sin auktoritet som föreläsare om man har så korta shorts.

igår besteg jag grouse mountain, den lokala bergstoppen (1250m), vilket var en hygglig ansträngning. svetten lackade. det var inte särskilt fint på vägen upp, det var ett brant spår genom barrskog, och på toppen fanns det mest turistprylar, men det var ändå en bra grej att göra. det tog ungefär en timme att gå upp stigningen på cirka 1000m, rekordet låg någonstans kring en halvtimme. helt galet. höjdpunkten på toppen var antagligen grizzlybjörnarna som brottades lite. inte säkert att jag får lägga till grizzly till listan på djur jag sett dock, eftersom de var i fångenskap. det är ju fusk.

det känns som om jag har fått hygglig koll på stan nu, trots sina 1.9 miljoner så kändes det ganska lätt att få ett grepp om vancouver. det är en väldigt fin stad, mycket fin natur inom litet avstånd. går man ner till den tidigare nämnda stranden på campus så har man utsökt utsikt över bergen norrut, förutom att man kan bada. nu är ju vattnet tyvärr ganska kallt, men fint är det. man kan även ta båten till norra vancouver och sitta vid vattnet och titta på stan. enkla gratisnöjen, det är sånt jag uppskattar. jag uppskattar även god mat, och här finns ett antal vegetariska restauranger av hög klass. det är dåligt för ekonomin, men trevligt för smaklökarna. på det hela taget är det väldigt lätt att vara vegetarian här, det finns mycket roliga vegoprodukter i affären (korv, bacon, tofuefterrätter, massor av pålägg) och restauranger finns det som sagt gott om.

jag har säkert gjort en massa andra saker jag skulle kunna berätta om...eller kanske inte. inget som är jättespännande och väsensskilt från saker jag skulle kunna göra hemma. i veckan såg jag antony & the johnsons i en kyrka, det var en fin spelning. candy says som extranummer, då var det inte långt till tårarna. sen har det grillats och flanerats och sådär, inget extraordinärt. det vanliga livet börjar infinna sig, vilket känns ganska bra, men man måste komma ihåg att ta vara på tiden och göra utflykter ibland. det finns trots allt rätt mycket att se här i krokarna.

slutligen, en kort utredning av fördomar. kanadensare säger inte "oot" eller "aboot" särskilt ofta, men vissa är ganska nära. däremot säger de "eh" väldigt ofta. det är roligt. och när man hör någon säga oot eller aboot är det svårt att hålla skrattet tillbaka. allting är south parks fel.

/p

liten summering av dagen

folk har börjat flytta in nu. hittills har jag träffat en kille som heter kyle som verkade ok, men inget speciellt och en kille som heter cary som verkade trevlig. vidare ska en australiensare ha flyttat in, men honom har jag inte stött på än, jag har varit upptagen med en ganska tråkig fest för utbytesstudenter, eftersom jag inte riktigt kände någon där och inte var så peppad på att lära känna nytt folk. jag började prata med en, hon var trevlig, men visade sig vara en av alla amerikaner som nyss gått ut high school och ska börja på universitetet här, och är arton år. folk kan vara trevliga och bra människor när de är arton, men det är ändå ganska stor skillnad på arton och tjugofyra, man hinner uppleva och förändras mycket under den tiden, så det känns lite dumt att de tussar ihop "oss" utbytesstudenter med alla freshman-amerikaner som är här, de känns inte riktigt som en del av samma grupp även om de strikt sett också är utomlands för att plugga. men men. det är slut på utbytesaktiviteterna, nu väntar två dagar av...ingenting innan skolan börjar. jag kanske satsar på att upptäcka någon ny del av stan imorgon, vem vet? man kan ju inte uggla på rummet hela dagarna, särskilt inte när man har ett busspass som gör att man åker gratis överallt.

jag har hittat den bästa skivaffären hittills i mitt liv här. zulu records. jag köpte en tröja med deras logga och adress, den är kanske inte så cool att ha på sig här i stan, men när jag kommer hem kommer jag att vara ballast av alla. yeah.

/p

[nytt land, nytt liv etc]

ok, jag är inte så bra på att uppdatera. nu har det hunnit hända så mycket saker att jag dels börjat glömma bort allt jag gjort och dels känner att det är alltför oöverstigligt att beskriva allt. jag är i vancouver nu, men tänkte ge en snabb översikt över min vistelse i minneapolis: fantastiskt bra. jag och betsy kommer löjligt bra överens och hon har trevliga vänner som jag också kom bra överens med. hon jobbade i och för sig ganska mycket, men eftersom hennes jobb till 50% består av att sitta i parker och räkna folk, cyklister eller bilar (ja, på parkeringar) kunde vi hänga ganska mycket i alla fall. sådär lagom mycket, man blir nog lätt trötta på varandra om man umgås dygnet runt, med det här arrangemanget blev det alldeles lagom. det har faktiskt varit hur bra som helst, jag vill väldigt gärna åka tillbaka och kanske till och med bo där ett tag, om USA så tillåter och det går att infoga i mina planer någon gång. jag orkar nog inte riktigt berätta om allting jag gjort, den allmänna känslan känns viktigare och den är...lycka. på något sätt är det som att livet känns viktigt igen, det var länge sedan jag träffade någon som jag kom så bra överens med och som jag kände att jag hade så mycket gemensamt med, vi är lika på så många sätt. mycket av likgiltigheten jag känt under våren är som bortblåst nu och saker har känts roliga igen, så det var lite vemodigt att åka därifrån. men kanske lagom också, nu var det så att jag hann bo in mig lite grand, men inte helt. jag gjorde nog nya saker eller upptäckte nya delar av staden varje dag, men i och med att jag hade ett eget rum i lägenheten kändes det lite som att jag verkligen bodde där. och det är lite så jag vill ha det när jag upptäcker en ny stad, jag är inte så intresserad av turistattraktionerna utan vill hellre uppleva staden som den är för dem som bor där.

men ok. detta har jag gjort: tittat på mall of america. campat, vandrat och cyklat. kollat in suburbia. gått på konstmuseum. tittat på skulpturer. varit på pizzeria som hade flera sorters veganost. åkt till stuga och varit på familjeåterträff. badat. åkt jetski. sett smog (bandet, inte stadsfenomenet). sett lake superior och en väldigt stor båt lämna hamnen. besökt minnesota state fair och ätit en massa mat och kollat på djur. suttit i parker. strosat runt. tagit det lugnt. allra mest tagit det lugnt. gått på fest. gått på fest igen. och mycket mer. eller i alla fall lite mer.

06:20 den 30 augusti begav jag mig mot flygplatsen för att ta flyget till vancouver. tullrutinerna är inlärda vid det här laget (ut med datorn, av med jackan, av med skorna, av med bältet, bort med allt från fickorna, lägg allt i olika korgar) så det hela förflöt ganska smidigt, ända fram till kön för att få visa/study permit i vancouver. framför mig står en oändlig rad kineser som inte verkar kunna särskilt mycket engelska, eftersom jag ständigt hör visumutfärdarna upprepa basala frågor med hög röst. det hela tar strax under en timme, och min aversion mot kineser hinner bli ganska stor under den tiden. jag hade läst att vancouver hade en stor minoritet kineser, men detta är ändå mitt första intryck av staden: kineser överallt. mycket information på kinesiska, en del information bara på kinesiska, mycket kinaaffärer och kinamat. vissa startar även restauranger med japansk mat till ett mycket fördelaktigt pris, vilket jag gillar. affärerna är också trevliga, men jag kände en viss oro för att kineserna skulle hindra mig i min strävan mot perfekt engelska.

jag blev väl emottagen på flygplatsen, det var folk från universitetet där och det fanns en minibuss som gick en gång i timmen (gratis) från flygplatsen till UBC, mycket trevligt. avsläppt precis utanför bostadskontoret som gav mig min nyckel och berättade hur jag tog mig dit, gick de 100 metrarna det var dit, öppnade och möttes av ett ganska trevligt tvåvåningshus med plats för sex personer där det enda som egentligen drog ned betyget var heltäckningsmattan, som gav ett lite sunkigt intryck. så här ser huset ut:

mitt hus.

men det är fräscht annars, det finns diskmaskin (!), uteplats och ett kök av hygglig storlek. mitt rum är kanske 2x5 meter och har en säng, ett skrivbord, ett nattduksbord, en garderob och några hyllor. det har allt jag begär, förutom ett täcke. oförklarligt att inkludera kudde men inte täcke. i lägenheten saknades även allt som man behöver för att laga mat (kniv, skärbräda, kastrull etc), men idag har det kommit lite nya människor som verkar ha med sig sådant, så det verkar som att jag slipper köpa så mycket. jag har varit den enda i huset i ett par dagar nu, men idag har det börjat hända saker. det är lite nervöst, jag är klart skraj över att inte gilla de andra här särskilt mycket. jag har ju bott i korridor förut, men trivs mycket bättre själv, men det är väl ett bra sätt att träffa folk på när man är ny i en storstad. lite rädd är jag dock, får se hur det går.

dagarna har mest bestått av en aldrig sinande rad av nya ansikten tillhörandes andra utbytesstudenter. dessa ansikten ställer frågorna: var kommer du ifrån, vad pluggar du och hur länge har du varit här. sen går de, eller så går jag eftersom jag inte riktigt orkar med mycket nya människor. det har varit ganska mycket aktiviteter för alla nya utbytesstudenter, picknick, mat och lekar och alla har varit väldigt öppna och lätta att prata med. vi åkte buss till stanley park (en väldigt stor park med mycket rekreationsmöjligheter och spektakulära utsikter) och det var bland det mest högljudda jag varit med om i bussväg, verkligen alla pratade med varandra. jag klarar av det ett tag, men till slut blir det för mycket och jag vill bara hem och vara för mig själv. jag har träffat några som verkar trevliga och en person som är en potentiell riktig vän, vilket kanske inte är så dåligt egentligen, det är ju inte särskilt ofta man träffar nya vänner hemma. men jag hänger ganska mycket för mig själv och väntar på att skolan ska starta, jag orkar inte riktigt med en massa utbytesstudenter som jag ändå inte kommer att träffa igen efter ikväll, då den sista stora festen är. jag vill mest att skolan ska börja så att jag kan få träffa lite kanadensare, det har varit väldigt lite av den varan hittills.

bästa upplevelsen av vancouver hittills var båtturen igår kväll, vi fick se stora delar av vancouvers snygga skyline före och efter solnedgången och fick en massa mat, vädret var grymt och det hela var helt enkelt fantastiskt. om det här med att ladda upp bilder fungerar så kommer det några någonstans längre ned, men de gör inte riktigt känslan rättvisa. staden ligger verkligen vackert med berg åt ena hållet och vatten åt det andra och universitetet ligger precis vid vattnet, så det är bara en kort promenad till stranden och utsikten.

i princip har jag det bra här, jag är som sagt lite rädd för att inte träffa folk jag gillar, men det har trots allt inte gått särskilt lång tid än och det är nog en rätt normal känsla att ha. jag gillar mitt rum, det är nära till skolan och det mesta verkar lösa sig på ett bra sätt. lite jobbigt med alla saker jag måste köpa bara, men det är bara att bita i det sura äpplet och hosta upp pengarna.

nu måste jag bege mig iväg på kvällens avslutningsfest. hoppas att det blir roligt.

/Peter