where it's at.

nu har skolan börjat och man skulle kunna tro att jag haft väldigt mycket att göra och därför inte haft tid eller ork att uppdatera bloggen; så är emellertid inte fallet. jag börjar aldrig innan 10 och har nästan inget skolarbete utanför lektionstid, till skillnad från mina vänner inom humaniora och samhällsvetenskap, som spenderar en hel del tid med näsan i böckerna och dessutom vissa dagar har lektioner som börjar 9:30! innan mig! detta är inte en situation jag är van vid, men jag måste säga att den hittills är ganska angenäm. detta är kurserna jag läser den här terminen:

Groundwater Hydrology
Groundwater Geochemistry
Groundwater Contamination
Introduction to Geographic Information Systems

(om någon var intresserad). alla är väldigt roliga och handlar om sånt som jag kan tänka mig att jobba med. nivån är lagom, det är en del begrepp som jag känner igen hemifrån men också en hel del nytt. enda kruxet är att hydrologikursen är ett av förkunskapskraven för contamination-kursen, så den senare är lite svårare att hänga med i, men jag är rätt säker på att klara av den ändå. en grej som jag inte gillar är att föreläsningarna här bara är en timme långa, och alltså inte har någon rast i mitten, vilket gör det ganska mycket svårare att träffa folk. man behöver den där pausen där alla står vid väggen och ser obekväma ut, nu är det mycket stressigare. dessutom hinner läraren inte komma särskilt långt på en timme, föreläsningarna känns mycket mindre planerade här än hemma, det är mer som om läraren ser hur långt han hinner och sen bara bryter, ofta mitt i något resonemang. inte bra. förhoppningsvis är det lite lättare att träffa folk på labbarna, idag ska jag ner till stranden (strand på universitetsområdet, oh yes) och labba hydrologi. jag vet inte riktigt vad labben går ut på, det enda jag egentligen uppfattat är att den ska ta plats på stranden.

min lärare i geokemi och hydrologi har väldigt korta shorts på sig. de första dagarna, när det var varmt och soligt, var det inte så konstigt även om de var väldigt korta. nu har emellertid molnen börjat ta över, det är ganska kyligt och ändå hänger han i med de väldigt korta shortsen, som nu ackompanjeras av tjocka tröjor. jag trodde först att det bara var han, men sen hade vi en gästföreläsare som också följde samma mode. jag vet inte, av någon anledning är det svårt att bibehålla sin auktoritet som föreläsare om man har så korta shorts.

igår besteg jag grouse mountain, den lokala bergstoppen (1250m), vilket var en hygglig ansträngning. svetten lackade. det var inte särskilt fint på vägen upp, det var ett brant spår genom barrskog, och på toppen fanns det mest turistprylar, men det var ändå en bra grej att göra. det tog ungefär en timme att gå upp stigningen på cirka 1000m, rekordet låg någonstans kring en halvtimme. helt galet. höjdpunkten på toppen var antagligen grizzlybjörnarna som brottades lite. inte säkert att jag får lägga till grizzly till listan på djur jag sett dock, eftersom de var i fångenskap. det är ju fusk.

det känns som om jag har fått hygglig koll på stan nu, trots sina 1.9 miljoner så kändes det ganska lätt att få ett grepp om vancouver. det är en väldigt fin stad, mycket fin natur inom litet avstånd. går man ner till den tidigare nämnda stranden på campus så har man utsökt utsikt över bergen norrut, förutom att man kan bada. nu är ju vattnet tyvärr ganska kallt, men fint är det. man kan även ta båten till norra vancouver och sitta vid vattnet och titta på stan. enkla gratisnöjen, det är sånt jag uppskattar. jag uppskattar även god mat, och här finns ett antal vegetariska restauranger av hög klass. det är dåligt för ekonomin, men trevligt för smaklökarna. på det hela taget är det väldigt lätt att vara vegetarian här, det finns mycket roliga vegoprodukter i affären (korv, bacon, tofuefterrätter, massor av pålägg) och restauranger finns det som sagt gott om.

jag har säkert gjort en massa andra saker jag skulle kunna berätta om...eller kanske inte. inget som är jättespännande och väsensskilt från saker jag skulle kunna göra hemma. i veckan såg jag antony & the johnsons i en kyrka, det var en fin spelning. candy says som extranummer, då var det inte långt till tårarna. sen har det grillats och flanerats och sådär, inget extraordinärt. det vanliga livet börjar infinna sig, vilket känns ganska bra, men man måste komma ihåg att ta vara på tiden och göra utflykter ibland. det finns trots allt rätt mycket att se här i krokarna.

slutligen, en kort utredning av fördomar. kanadensare säger inte "oot" eller "aboot" särskilt ofta, men vissa är ganska nära. däremot säger de "eh" väldigt ofta. det är roligt. och när man hör någon säga oot eller aboot är det svårt att hålla skrattet tillbaka. allting är south parks fel.

/p