them times are changing etc

björn ('kumadude') har skaffat en blogg. jag rekommenderar dig att kolla in den, för björn är en hyvens snubbe och har en glödande penna som författar knivskarp satir såväl som väldigt vass humoristisk samhällskritik. Eller ja, framför allt är han ju rolig. Det räcker för mig. kumadude.blogspot.com finns den på, det dyker nog upp en länk till höger snart. go björn!

jag håller på att baka kanelbullar, men jag tror inte att det kommer att gå så bra. jag gör degen i bakmaskinen och det är lite för mycket deg för att bakmaskinen ska klara av att blanda allt, insåg jag en stund efter att jag hällt i allt mjölet. illa, illa. men det värsta som kan hända är att degen blir misslyckad och då har jag lagt ut kanske 10 minuter och 10 kronor och det är inte så mycket när allt kommer omkring. men det vore kul om det lyckades. jag försökte assistera hushållsassistenten (vem är det egentligen som bestämmer?) genom att blanda ner lite av det översta topplagret med hjälp av en sked, men med begränsad lycka. förhopppningsvis lyckades jag få ned lite av jästen i alla fall, då den är central för detta bakprojekt.

jag har funderat på att börja skriva på engelska. inte för att jag har sådär jättemånga vänner i engelska-land, men åtminstone några stycken och det vore synd att undhålla dem min fantastiska skrivarkonst. å andra sidan är det lite jobbigare (fast inte särskilt) och det blir på något sätt automatiskt lite mindre personligt att inte skriva på förstaspråket. och så kanske det är någon hemma som läser men som inte är överdrivet haj på engelska. farmor, kanske. jag vet inte om hon läser, men om hon gör det vore det synd om hon inte kunde göra det längre. min farmor är ju en sån bra farmor.

min kompis alanna som jag lärde känna här i höstas och som det gick åt skogen med av några för mig relativt outgrundliga anledningar skickade ett mail till mig igår för första gången på fem månader eller så. det var en trevlig överraskning. hoppas att det håller i sig, fast jag räknar inte med det. hon skickade jose gonzalez - heartbeats till mig för att vi åkte bil till chinatown med en av hennes kompisar i höstas och spelade the knife i bilen och hon kom att tänka på det när hon hörde joses version. det var fint och när jag läste mailet tänkte jag också tillbaka på den turen i bilen som var så trasig att det inte var lönt att låsa dörrarna eftersom det ändå gick att ta sig in i den utan problem om man ville. och vem stjäl egentligen en så risig bil? jaja, säkert många.

livet just nu är ett liv i förändring och osäkerhet för vad som komma skall och det ger mig en hel del ångest. jag har börjat tvivla på min kärlek och förhållandet med rachel, fast jag vet inte riktigt varför. jag pratade om det med sara och hon sa att det verkar hända efter tre månader eller så och det är ungefär så långt det gått. jag vill nog inte vara kär egentligen, jag vill att livet ska vara enkelt och det är det inte när man är tillsammans med någon. eller, det är åtminstone inte lika enkelt som att vara själv. och det är jävligt skrämmande att få höra vissa snälla och välmenta ord. och JAG. VET. INTE. jag antar att jag borde tänka mindre och flyta med och se vad som händer lite mer, men det är inte så himla lätt. det är ett lätt och förnuftigt råd att ge, men det är inte så lätt att följa som man kan tro.

rachel flyttar ut ur sitt rum imorgon och det är nästan tomt på grejor nu och det känns också konstigt. denna förändring. denna osäkerhet. jag har hela tiden varit medveten om hur den här resan är temporär, hur det här året egentligen är ett avsteg, ett stickspår från mitt vanliga liv och det känns underligt att den skulle förändra mitt liv så mycket som den verkar göra. några nya vänner och några nya upplevelser och lite miljöombyte var allt jag sökte, men ibland får man mer än man bad om. jag tror att det är detta och alla förändringar som har fått mig att börja längta hem de sista dagarna. hem till vänner som är mina och trygghet och tillit som jag inte riktigt har här. och det börjar kännas som att det var länge sedan jag åkte. och det känns lite som att alla jag träffar här är någon annans vänner och jag orkar inte riktigt undersöka om de är värda att göra till mina.

jag börjar skolan igen på fredag. fältkurs i hydrologi. jag har redan kurser nog för examen (förutom exjobb förstås) men det verkar vara en vettig kurs, om saker som jag kan ha nytta av i arbetslivet och en kurs som jag tror att framtida arbetsgivare kan tänkas uppskatta att jag gått. kul att få vara ute och mecka med instrument också. det gillar jag.

nu ska jag gå och äta glass.




p.s. lyssna på patrick wolf - penzance. patrick är fenomenal. det är obehagligt när människor som är yngre än jag är väldigt duktiga på saker. fast jag har börjat vänja mig nu, det var trots allt ett tag sedan det började hända.