ultimate

dags att fundera lite.

jag tycker oftast inte om människor som är fulla och jag tycker inte att det är så ballt att höra om alla balla saker som hände på festen och fyllan. för mig är det som att det inte är på riktigt om det var något man gjorde på fyllan (med detta menar jag inte att man kan använda "jag var full" som ursäkt när man gjort något dumt). visst kan det finnas jätteroliga fyllehistorier, men i vissa fall är de inte värda lika mycket för mig. de säger egentligen inget om personen. en del skulle kanske hävda att det är tvärtom och att en persons verkliga sidor framträder under berusning, men jag vet inte. intuitivt tycker jag inte det. chuck palahniuk sa att brukade berätta historier för honom när han var ute på turné och att de bästa oftast var de som började med 'one time I was so wasted and...', jag håller inte med. jag har aldrig riktigt lyckats ha den positiva relation till alkohol som de flesta andra har. jag tycker om att festa med mina vänner, människor som jag känner, men inte med människor jag inte riktigt vet var jag har. för det är nog en del av vad det handlar om, att veta var man har varandra och inte hamna i okända, ovana situationer. när folk är berusade vet man ofta inte var man har dem, om det inte är någon man känner väl. jag gillar att ha koll på läget och undviker gärna ovana situationer, särskilt sådana där jag är lite mer utsatt. fast alla de tankarna kan man väl supa bort om man vill. jag känner bara att det inte riktigt är värt det.

and maybe it's time to live.

jag försöker få klart en uppsats om stadsplanering i ett fiktivt land i tredje världen. min lärare har ytterst vitsigt döpt landet till 'planophilia'. fniss, fniss. det går lite för bra med tjejen. jag är rädd för att åka härifrån. jag behöver ett jobb i sommar. utan jobb vet jag inte riktigt vad jag ska göra i lund. visst vill jag träffa alla saknade vänner, men de lär ju ha jobb om dagarna, jag behöver få in lite cash för att kunna förverkliga min plan och se världen i höst och dessutom känns det som att jag skulle kunna göra något ballare här än i lund när jag nu ändå är på den här sidan jorden. på äventyr.

jag är 25 nu. det känns rätt okej. jag känner att jag är ungefär där jag borde vara vid 25 års ålder. på god väg mot ett ganska bra liv. så jag skjuter upp ångesten till 30.

jag läser svenska nyhetssidor och helt plötsligt handlar allting om melodifestivalen och jag. fattar. inte. jag fattar inte dåliga saker som är så dåliga att de blir roliga. rent rationellt kan jag förstå hur man kan gilla pinsamt dåliga saker, men i praktiken kommer jag alltid att välja en film som jag tror är bra framför en som jag tror är vansinnigt dålig och därför rolig. jag fattar inte 80-talet heller. ett till största delen misslyckat decennium.

jag försöker strukturera upp mitt liv, men det går inte så bra, för jag sitter och skriver det här inlägget istället för att göra klart min uppgift. ser ut som att det blir ännu en sen natt. shitscheissemerde. men imorgon. imorgon ska jag köpa en frisbee.

(frisbee är ju ett jätteroligt ord. och en sjua! som faktiskt inte är helt osannolik heller. nytt mål i livet: rulla FRISBEE i scrabble.)