jag gar och fiskar

sitter for tillfallet pa norra anden av vancouver island, port hardy, ett litet stalle som man inte kan gora sa mycket mer an fiska pa. en 19-timmars farja som kryssar mellan oar och aker forbi allskons djurliv och fina utsikter avgar imorgon 06.00. man ska vara pa plats 2 timmar innan farjan avgar. farjan avgar 10 km fran port hardy. bussen avgar 03.30. det ar allt jag har att saga om den saken.

turen till yukon blir inte av, det var lite for daliga forbindelser och lite for dyrt och skulle ta lite for lang tid. vi vander tillbaka med samma farja nagra dagar senare och hanger pa vancouver island i en vecka eller sa, sen avslutar jag med en dag eller tva i vancouver innan jag satter mig pa planet hem.

i kanada har de en grym kaka, nanaimo bar, som jag maste lara mig baka. nanaimo ar en stad pa vancouver island som vi var i igar och de hade helt fantastiska bars. inget man vill leva utan, i tell you.

I expected the Rocky Mountains to be a little rockier than this

tillbaka fran klippiga bergen. good times. manga fina bilder som jag inte kan overfora till dator an. sett bjornar. gatt i grottor. paddlat kajak. inte hoppat fallskarm. mellanstopp i vancouver igen, forsoker planera en tur till yukon. transporterna gar inte sa ofta och tar lang tid. vi far se.

timbuktu säger det bättre än jag

jag drar.

(flyttar ut ur rummet idag. åker till klippiga bergen i en vecka eller så. sen vet jag inte. förlåt till alla som väntar på mail eller att jag ska höra av mig på annat sätt, "det har bara varit så mycket sista tiden". alldeles för mycket att göra för lilla mig. i'll be in touch.)

may on the west coast

jag pratade med min professor i geokemi igår, för att höra om han hade något bra projekt där jag kunde få vara med på ett hörn och göra exjobb. han är involverad i forskning kring arsenik i grundvattnet i bangladesh (se t.ex. här) och jag tyckte att det verkade väldans intressant och angeläget. först när jag frågade sa han "we're going to india on saturday" och berättade även om några andra grejor han höll på med, nån gruva i peru och nåt projekt i afrika, sen nästa dag så sa han "yeah, I think I've got a study for a guy like you". och jag har hookat louise i min klass som exjobbspartner, så om vi bara lyckas plita ned en hyfsad ansökan om SIDA-bidrag så ser det ut som om vi drar till sydasien och analyserar grundvatten någon gång nästa år. fenomenalt!

rachel är bortrest i en vecka, på musikfestival i kalifornien och hälsa på vänner på vägen, och jag har fåtttid att fundera lite. det känns bra igen, jag ser fram emot att resa till klippiga bergen och på festival i washington (om vi lyckas ta oss dit) och vad det nu kan bli. inte mycket är skrivet i sten.

jag har kommit på att jag måste komma tillbaka till nordamerika med körkort och tid. åka runt och se så mycket som möjligt. för det är så stort! och det finns så mycket. och för oss som är lite lagom äventyrliga så är det ett lämpligt ställe att åka till, med både storslagen natur och schyrrans infrastruktur. så kanske till hösten. jag vet inte. det är mycket som är kanske till hösten.

annars inte mycket att förtälja. jag har gått fältkurs i hydrologi den här veckan, upp sex på morgonen och hem sex på kvällen, så det har inte funnits tid eller ork till vare sig utflykter eller funderingar. det är något speciellt att vara uppe när alla andra sover, som sex på söndag morgon. det är något med att ha solen i ögonen och känna att alla andra missar det. alla andra missar något viktigt och vackert.

them times are changing etc

björn ('kumadude') har skaffat en blogg. jag rekommenderar dig att kolla in den, för björn är en hyvens snubbe och har en glödande penna som författar knivskarp satir såväl som väldigt vass humoristisk samhällskritik. Eller ja, framför allt är han ju rolig. Det räcker för mig. kumadude.blogspot.com finns den på, det dyker nog upp en länk till höger snart. go björn!

jag håller på att baka kanelbullar, men jag tror inte att det kommer att gå så bra. jag gör degen i bakmaskinen och det är lite för mycket deg för att bakmaskinen ska klara av att blanda allt, insåg jag en stund efter att jag hällt i allt mjölet. illa, illa. men det värsta som kan hända är att degen blir misslyckad och då har jag lagt ut kanske 10 minuter och 10 kronor och det är inte så mycket när allt kommer omkring. men det vore kul om det lyckades. jag försökte assistera hushållsassistenten (vem är det egentligen som bestämmer?) genom att blanda ner lite av det översta topplagret med hjälp av en sked, men med begränsad lycka. förhopppningsvis lyckades jag få ned lite av jästen i alla fall, då den är central för detta bakprojekt.

jag har funderat på att börja skriva på engelska. inte för att jag har sådär jättemånga vänner i engelska-land, men åtminstone några stycken och det vore synd att undhålla dem min fantastiska skrivarkonst. å andra sidan är det lite jobbigare (fast inte särskilt) och det blir på något sätt automatiskt lite mindre personligt att inte skriva på förstaspråket. och så kanske det är någon hemma som läser men som inte är överdrivet haj på engelska. farmor, kanske. jag vet inte om hon läser, men om hon gör det vore det synd om hon inte kunde göra det längre. min farmor är ju en sån bra farmor.

min kompis alanna som jag lärde känna här i höstas och som det gick åt skogen med av några för mig relativt outgrundliga anledningar skickade ett mail till mig igår för första gången på fem månader eller så. det var en trevlig överraskning. hoppas att det håller i sig, fast jag räknar inte med det. hon skickade jose gonzalez - heartbeats till mig för att vi åkte bil till chinatown med en av hennes kompisar i höstas och spelade the knife i bilen och hon kom att tänka på det när hon hörde joses version. det var fint och när jag läste mailet tänkte jag också tillbaka på den turen i bilen som var så trasig att det inte var lönt att låsa dörrarna eftersom det ändå gick att ta sig in i den utan problem om man ville. och vem stjäl egentligen en så risig bil? jaja, säkert många.

livet just nu är ett liv i förändring och osäkerhet för vad som komma skall och det ger mig en hel del ångest. jag har börjat tvivla på min kärlek och förhållandet med rachel, fast jag vet inte riktigt varför. jag pratade om det med sara och hon sa att det verkar hända efter tre månader eller så och det är ungefär så långt det gått. jag vill nog inte vara kär egentligen, jag vill att livet ska vara enkelt och det är det inte när man är tillsammans med någon. eller, det är åtminstone inte lika enkelt som att vara själv. och det är jävligt skrämmande att få höra vissa snälla och välmenta ord. och JAG. VET. INTE. jag antar att jag borde tänka mindre och flyta med och se vad som händer lite mer, men det är inte så himla lätt. det är ett lätt och förnuftigt råd att ge, men det är inte så lätt att följa som man kan tro.

rachel flyttar ut ur sitt rum imorgon och det är nästan tomt på grejor nu och det känns också konstigt. denna förändring. denna osäkerhet. jag har hela tiden varit medveten om hur den här resan är temporär, hur det här året egentligen är ett avsteg, ett stickspår från mitt vanliga liv och det känns underligt att den skulle förändra mitt liv så mycket som den verkar göra. några nya vänner och några nya upplevelser och lite miljöombyte var allt jag sökte, men ibland får man mer än man bad om. jag tror att det är detta och alla förändringar som har fått mig att börja längta hem de sista dagarna. hem till vänner som är mina och trygghet och tillit som jag inte riktigt har här. och det börjar kännas som att det var länge sedan jag åkte. och det känns lite som att alla jag träffar här är någon annans vänner och jag orkar inte riktigt undersöka om de är värda att göra till mina.

jag börjar skolan igen på fredag. fältkurs i hydrologi. jag har redan kurser nog för examen (förutom exjobb förstås) men det verkar vara en vettig kurs, om saker som jag kan ha nytta av i arbetslivet och en kurs som jag tror att framtida arbetsgivare kan tänkas uppskatta att jag gått. kul att få vara ute och mecka med instrument också. det gillar jag.

nu ska jag gå och äta glass.




p.s. lyssna på patrick wolf - penzance. patrick är fenomenal. det är obehagligt när människor som är yngre än jag är väldigt duktiga på saker. fast jag har börjat vänja mig nu, det var trots allt ett tag sedan det började hända.

poetry & airplanes

jag berättade för björn i ett mail om mitt förhållande som går alldeles för bra men som kommer att bli lite jobbigt när vi flyttar härifrån om ett par månader, och han svarade med att berätta om sin livsfilosofi. den går ut på att det inte är den som är lyckligast när han/hon dör som vinner, utan den som är lyckligast oftast under tiden. jag tycker att det är en helt briljant livsfilosofi och har vidareberfordrat den till flera av mina vänner. jag har tänkt liknande tankar själv men inte lyckats formulera det lika snyggt. även om det går åt helvete till slut så har det varit bra under tiden och därför ska man inte ångra något. björn berättade även att han försökt förklara principen för sin mamma med hjälp av grafer och integraler. briljant, i tell you.

jag och rachel byggde sandslott för några dagar sedan.




jag gillar mitt liv.

en annan sak jag gillar är spongebob squarepants. han gör mig alltid glad. jag har bestämt mig för att göra en kaka eller tårta som ser ut som spongebob innan jag åker härifrån. man kan inte annat än älska en tecknad serie där den onda karaktären är ett plankton.

cleaning up

yes yes, det verkar som att vår hjälte kommer att spendera åtta av sommarens veckor på Anox i Lund, där han (ja, jag pratar om mig själv i tredje person här) kommer att utvärdera deras reningsprocesser i labbskala. kanske inte det absolut bästa sommarjobbet, men helt klart ett bra. relaterat till min utbildning och allt, jag tror det blir grymt bra. och så får jag det där efterlängtade cash flowet som jag behöver för att kunna exekvera min stora plan. och så får jag lite erfarenhet som jag inbillar mig kan vara bra för framtida jobb och jobbsök. och så är det en finfin självförtroendehöjare att för en gång skull lyckas i den fria konkurrensen på arbetsmarknaden. heck yes! detta är en riktigt bra dag.

på det hela taget går saker lite för bra nu. det går löjligt bra med tjejen, skolan är ganska lugn och jag har fått ett schyst sommarjobb. dessutom har jag hittat en festival som är i slutet av maj nere i washington på ett riktigt klassiskt ställe som jag ska försöka åka på. betsy kanske också kommer dit. shit vad bra allting är. det kan väl aldrig hålla...?